Anaplastisk tyreoideacancer
Kurs: MDBI
| Typ | Odifferentierad, högmalign tyreoideacancer |
| Nyckelfynd | Snabbväxande hård halsknöl hos äldre; invaderar omgivningen |
| Prognos | Mycket dålig — överlevnad ofta månader; stadium IV per definition |
| Jodupptag | Saknas (odifferentierad → ej radiojodkänslig) |
Vad är det?
- Anaplastisk (odifferentierad) tyreoideacancer är en av de mest aggressiva kända cancerformerna hos människa.
- Drabbar oftast äldre och yttrar sig som en snabbt växande, hård struma med tidig invasion av halsens strukturer.
- Räknas alltid som stadium IV oavsett storlek.
Etiologi
- Uppstår ofta genom dedifferentiering av en redan befintlig differentierad cancer (papillär/follikulär) eller ur en långvarig struma.
- Drivs av ackumulerade mutationer, framför allt inaktivering av tumörsuppressorn TP53, ofta med samtidig BRAF-mutation.
Patofysiologi / Morfologi
- Histologiskt pleomorfa celler — spolformiga, jättecells- och epiteloida former — med hög mitosaktivitet, utbredd nekros och kärlinvasion.
- Cellerna har förlorat follikelcellens differentiering → producerar inget hormon, uttrycker lågt tyreoglobulin och tar inte upp jod.
Symtom
- Snabbt växande, stenhård, fixerad knöl på halsen.
- Uttalade kompressions-/invasionssymtom: heshet (n. recurrens), dysfagi, dyspné och stridor.
- Ofta redan spridd (lymfkörtlar, lunga) vid diagnos.
Diagnostik
- Finnål eller biopsi för histologi; immunhistokemi för att skilja från lymfom.
- DT hals/thorax för utbredning; molekylär analys för BRAF-status inför riktad terapi.
Behandling / Prognos
- Oftast palliativ; multimodalt när möjligt — kirurgi om resektabelt, extern strålbehandling och cytostatika.
- BRAF-/MEK-hämmare vid BRAF-muterad sjukdom kan ge respons.
- Prognosen är dyster med medianöverlevnad på månader; luftvägssäkring är ofta en akut prioritet.
Tenta-fokus
En stenhård, snabbväxande struma hos en äldre patient är anaplastisk cancer tills motsatsen bevisats. Eftersom tumören är odifferentierad tar den inte upp jod — radiojod är därför verkningslöst. Viktigaste benigna differentialdiagnosen är Riedels tyreoidit.
Klinisk pärla
Anaplastisk cancer illustrerar dedifferentiering: en tidigare “snäll” differentierad tumör som samlat på sig mutationer (bl.a. TP53) och tappat både hormonproduktion och jodupptag — och därmed all känslighet för radiojod.
Kopplingar
- Papillär tyreoideacancer — kan dedifferentiera till anaplastisk cancer.
- Riedels tyreoidit — benign, men kliniskt likartad stenhård struma (differentialdiagnos).
- MALT-lymfom — annan snabbväxande tyreoideatumör att skilja med immunhistokemi.
- TP53 — nyckelmutation i den maligna progressionen.
- Papillärt mikrokarcinom — kontrasten: samma organ, motsatt prognos.