Immunhistokemi

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 2

Vad är det?

• Immunhistokemi (IHC) är påvisande av ett specifikt protein i vävnadssnitt med hjälp av antikroppar som kopplas till ett enzym (oftast peroxidas) som fäller ut ett brunt färgämne (DAB) där antigenet finns.
• Görs på formalinfixerad, paraffininbäddad vävnad, vilket är hela poängen: metoden fungerar på rutinmaterial och kan därför beställas i efterhand på nästan varje sparad biopsi.
• Kräver ofta antigen retrieval — värme eller enzym som bryter formalinets korslänkningar så att epitopen blir tillgänglig igen.
• Resultatet bedöms som lokalisation (kärna, cytoplasma, membran), intensitet och andel positiva celler. Lokalisationen är minst lika informativ som positiviteten.

Varför är det viktigt / Mekanism

• IHC har tre principiellt olika användningar, och det är viktigt att hålla dem åtskilda:
  1. Diagnostisk (linjebestämning) — vad är detta för tumör? Man använder panelser, aldrig enstaka markörer, eftersom nästan ingen markör är helt specifik.
  2. Prognostisk — hur aggressiv är den? Ki-67 proliferationsindex, gradering av Neuroendokrina tumörer.
  3. Prediktiv — svarar den på en viss behandling? Östrogenreceptor/PR och HER2 vid Bröstcancer, PD-L1 inför immunterapi, MMR-proteiner (MLH1, MSH2, MSH6, PMS2) inför immunterapi och för Lynch-screening. Detta är i dag den kliniskt mest konsekvensrika användningen.
• Grundpanelen för att bestämma linje:
  • Cytokeratin → epitelial (karcinom).
  • Vimentin → mesenkymal.
  • S100 / SOX10 / Melan-A / HMB45 → melanocytär (Malignt melanom).
  • CD45 (LCA) → lymfoid.
  • Desmin / myogenin / MyoD1 → muskel; nukleärt myogenin är i praktiken specifikt för Rabdomyosarkom.
  • CD117 (KIT) + DOG1 → GIST. Desmin-positiv och CD117-negativ talar i stället för leiomyosarkom, med helt annan behandling.
  • Chromogranin A / synaptofysin / INSM1 → neuroendokrin.
  • TTF-1 → lunga eller tyreoidea, CDX2 → gastrointestinal, GATA3 → bröst/urotel, PAX8 → njure/tyreoidea/gynekologisk. Denna grupp används vid cancer of unknown primary för att gissa ursprunget.
• IHC kan också fungera som surrogat för molekylär förändring — en av de viktigaste principerna i modern patologi. Exempel: förlorat kärnuttryck av ett MMR-protein indikerar mutation eller hypermetylering i motsvarande gen; BRAF VE1-antikropp påvisar V600E; ALK-uttryck indikerar translokation; p16-överuttryck indikerar HPV-driven cancer; förlust av SDHB indikerar SDH-defekt GIST eller paragangliom. Det är billigare och snabbare än sekvensering och används därför som första steg.
• Vanliga tolkningsfällen: kärnfärgning vs cytoplasmatisk (ER måste vara nukleärt för att räknas), oavsiktlig färgning av inflammatoriska celler, kantartefakt, nekrotisk vävnad som färgar ospecifikt, och beslut fattade på en markör i stället för på en panel.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Kvalitetskrav: positiva och negativa kontroller i varje körning, standardiserade protokoll, extern kvalitetssäkring (NordiQC). Prediktiva markörer som HER2 och PD-L1 måste följa validerade cut-offvärden — en HER2-bedömning som är 2+ ska följas av ISH för genamplifiering, eftersom IHC där bara är ett screeningsteg.
• Preanalytiska faktorer avgör resultatet. Kall ischemitid och formalinfixeringstid utanför intervallet 6–72 timmar kan ge falskt negativ hormonreceptor eller HER2. Det är alltså kirurgens och laboratoriets hantering, inte enbart patologens bedömning, som bestämmer om patienten får rätt behandling.
• IHC har till stor del ersatt Elektronmikroskopi i tumördiagnostik, men kan inte ersätta EM i njurpatologi eller vid ciliopatier, där frågan ligger på ultrastrukturell nivå.
• Relaterade tekniker: Immunfluorescens (fluorescerande i stället för enzymkopplad detektion, krävs på färsk/fryst vävnad vid njur- och blåsdermatoser) och ISH/FISH (påvisar DNA/RNA i stället för protein).

Klinisk pärla

IHC svarar inte på frågan “vilken tumör är detta?” utan på frågan “i vilken riktning har cellen differentierat sig?”. Det är därför ett rabdomyosarkom kan sitta i urinblåsan och en tumörs namn beskriver differentieringsriktning snarare än ursprungsorgan.

Tenta-fokus

Kunna basisk linjepanel (cytokeratin, vimentin, S100, CD45, desmin) samt de prediktiva markörerna ER/PR, HER2, PD-L1 och MMR-proteiner. Att en enstaka markör aldrig avgör diagnosen och att preanalytisk hantering kan ge falskt negativ receptorstatus.

Kopplingar

Relaterat: Immunfluorescens, Elektronmikroskopi, Hematoxylin-eosinfärgning, Fryssnitt, ISH, Ki-67, PD-L1, Östrogenreceptor, HER2, Bröstcancer, GIST, Rabdomyosarkom, Malignt melanom, Neuroendokrina tumörer