Hematoxylin-eosin

Kurs: MDBI

Typ	Histologisk rutinfärgning (dubbelfärgning)
Nyckelfynd	Kärnor blå-lila, cytoplasma/stroma rosa
Komponenter	hematoxylin (basiskt) + eosin (surt)
Användning	Standard för i princip alla vävnadssnitt

Vad är det?

• Hematoxylin-eosin (H&E) är den vanligaste färgningen inom histopatologin och den som avses om inget annat anges.
• Den kombinerar två färger med motsatt laddning: hematoxylin (basiskt, blått) och eosin (surt, rosa).

Princip

• Hematoxylin binder via betningsmedel till negativt laddade, basofila strukturer — kärnkromatin och RNA-rik cytoplasma — och färgar dem blå-lila.
• Eosin färgar positivt laddade, acidofila (eosinofila) strukturer — cytoplasma, kollagen och erytrocyter — i nyanser av rosa-rött.
• Kontrasten blå kärna mot rosa cytoplasma ger den grundläggande vävnadsbilden.

Indikation och användning

• Rutinbedömning av arkitektur, celltyp och atypi i alla typer av biopsier och operationspreparat.
• Utgångspunkt före kompletterande immunhistokemi och specialfärgningar.

Tolkning och fallgropar

• Dålig fixering eller feltjocka snitt försämrar kärna–cytoplasmakontrasten.
• “Eosinofil” om en struktur betyder färgad av eosin — förväxla inte med eosinofil granulocyt.

Tenta-fokus

Kunna vad varje färg gör: hematoxylin = basiskt → kärnor blå (basofilt), eosin = surt → cytoplasma/kollagen rosa (acidofilt). H&E är standardfärgningen.

Klinisk pärla

När en patolog säger att något är “kraftigt eosinofilt” menas rikligt rosa cytoplasma — klassiskt för Hürthleceller, kolloid och kontraktionsbandsnekros.

Kopplingar

• Hematoxylin — den basiska, kärnfärgande komponenten
• Eosin — den sura, cytoplasmafärgande komponenten
• Basofil — struktur som binder hematoxylin
• Acidofil — struktur som binder eosin
• Immunhistokemi — kompletterande metod efter H&E
• Papanicolaou-färgning — cytologisk motsvarighet med liknande princip