Hematoxylin

Kurs: MDBI

TypBasiskt (katjoniskt) kärnfärgämne, blå-lila
NyckelfyndFärgar basofila (sura) strukturer, framför allt kärnor
Partnereosin i H&E
Kräverbetningsmedel (metalljon, oftast aluminium)

Vad är det?

  • Hematoxylin är ett naturligt färgämne utvunnet ur blåträ som efter oxidation till hematein används för att färga cellkärnor.
  • Det är den blå-lila komponenten i rutinfärgningen hematoxylin-eosin (H&E), där det utgör motpart till eosin.
  • Hematoxylin binder inte vävnaden direkt utan via ett betningsmedel (mordant) — en metalljon, vanligen aluminium — som bildar ett färgat metallkomplex (“lack”).

Princip och utförande

  • Det färgade komplexet är positivt laddat (katjoniskt) och binder till negativt laddade, basofila strukturer: kromatin i kärnan och RNA-rik cytoplasma.
  • Efter infärgning görs differentiering (bort med överskott i syra) och blåning (i alkaliskt vatten) som slår om färgen från rödbrun till klarblå.
  • Progressiv färgning stoppas när önskad intensitet nås; regressiv överfärgar först och differentierar sedan tillbaka.
  • Vanliga varianter: Harris, Mayers och Gills hematoxylin.

Indikation och användning

Tolkning och fallgropar

  • För kort blåning ger rödaktiga kärnor med dålig kontrast.
  • Utfällning av färgpartiklar kan misstas för mikroorganismer eller pigment.
  • Överdifferentiering bleker kärnorna och kan dölja fin kromatinstruktur.

Tenta-fokus

Hematoxylin är basiskt och färgar sura/basofila strukturer (kärnor) blå; eosin är surt och färgar basiska/acidofila strukturer (cytoplasma) rosa. Kunna para ihop laddning–färg–struktur och att hematoxylin kräver betningsmedel.

Klinisk pärla

Minnesregel: hematoxylinnukleus (kärnan) blir blå. “Basofilt” betyder att strukturen dras till det basiska hematoxylinet, inte att den själv är basisk.

Kopplingar