Fixering

Kurs: MDBI

Typ	Preparathantering i histopatologi/cytologi
Nyckelfynd	Stoppar autolys och förruttnelse, bevarar morfologi
Vanligast	Buffrad formalin (4 % formaldehyd)
Mekanism	Korsbinder proteiner (metylenbryggor)

Vad är det?

• Fixering är processen att bevara vävnad och celler så nära det levande tillståndet som möjligt inför mikroskopisk undersökning.
• Syften: stoppa autolys (självnedbrytning) och förruttnelse, härda vävnaden, hämma bakterieväxt och bevara antigen och morfologi.

Princip och utförande

• Vanligaste fixeringsvätskan är buffrad formalin (4 % formaldehyd), som korsbinder proteiner via metylenbryggor.
• Bör ske snabbt (kort ischemitid) och med tillräcklig volym (ca 10× preparatvolymen) och tid.
• Efter fixering följer utskärning, dehydrering, paraffininbäddning, snittning och färgning.

Indikation och användning

• All rutindiagnostisk histopatologi.
• Alternativ beroende på analys: alkoholfixering (cytologi), glutaraldehyd (elektronmikroskopi), Bouins lösning.

Tolkning och fallgropar

• Underfixering → central autolys och dålig morfologi; överfixering kan försämra immunhistokemi och molekylära analyser.
• Vissa analyser kräver färsk/ofixerad vävnad: fryssnitt, flödescytometri, cytogenetik, odling och biobankning.
• Formalin kan ge artefakter (t.ex. formalinpigment).

Tenta-fokus

Formalin fixerar genom att korsbinda proteiner. Fixering ska ske snabbt för att förhindra autolys. Kom ihåg att fryssnitt, flödescytometri och cytogenetik kräver ofixerad vävnad.

Klinisk pärla

Ska en misstänkt lymfkörtel utredas för lymfom med flödescytometri får den inte läggas i formalin – skicka färsk/ofixerad, annars förstörs cellerna för analysen.

Kopplingar

• Fixeringsvätska — vätskorna som används vid fixering
• Formalin — vanligaste fixeringsmedlet
• Autolys — det som fixeringen förhindrar
• Utskärning — nästa steg efter fixering
• Fryssnitt — metod som kräver ofixerad vävnad