In situ-hybridisering

Kurs: MDBI

TypMolekylär diagnostisk metod
PrincipMärkt nukleinsyreprob hybridiserar till komplementär DNA/RNA i vävnaden
Vanliga tillämpningarHER2-amplifiering, genrearrangemang, virusdetektion (HPV, EBV)

Vad är det?

  • In situ-hybridisering (ISH) lokaliserar specifika DNA- eller RNA-sekvenser direkt i vävnadssnitt eller celler, med bevarad morfologi.
  • En märkt, komplementär prob binder till målsekvensen och visualiseras.

Princip och utförande

  • FISH (fluorescerande) — signal ses i fluorescensmikroskop.
  • CISH/SISH (kromogen/silver) — signal ses i vanligt ljusmikroskop.
  • Kräver god Fixering och kontroller; skiljer sig från Immunhistokemi som påvisar protein, medan ISH påvisar nukleinsyra.

Indikation och användning

Tolkning och fallgropar

  • Kvantifiering genom signalräkning (kvoter, break-apart-mönster).
  • Fallgropar: otillräcklig Fixering, autofluorescens, feltolkade signaler; kräver adekvata kontroller.

Tenta-fokus

ISH påvisar nukleinsyra (gen/mRNA/virus) i morfologisk kontext — skilj från Immunhistokemi som påvisar protein. Kliniskt klassiskt: HER2-amplifiering och ALK-rearrangemang.

Klinisk pärla

FISH med break-apart-prob används för att påvisa translokationer (t.ex. ALK) även när själva fusionspartnern varierar.

Kopplingar

  • FISH — vanligaste fluorescerande varianten
  • Immunhistokemi — komplementär metod (protein vs nukleinsyra)
  • HER2 — klassisk amplifieringsanalys
  • HPV — virusdetektion i tumörer
  • Molekylärpatologi — övergripande fält