Bröstcancer

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 2, MDBI

Vad är det?

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor i Sverige och utgår oftast från körtelepitelet i TDLU (Terminal Duct Lobular Unit), bröstets funktionella enhet.

Varför är det viktigt / Mekanism

Utvecklingen följer en stegvis progression: hyperplasi → in situ-cancer (DCIS eller LCIS, begränsad av det myoepiteliala cellagret) → invasiv cancer när myoepitelbarriären bryts. DCIS (duktalt) är vanligast och syns ofta som mikroförkalkningar på mammografi; LCIS (lobulärt) är ofta E-cadherin-negativt. Om DCIS infiltrerar bröstvårtans hud kallas det Morbus Paget.

Klinisk relevans & Diagnostik

Diagnostiken bygger på trippeldiagnostik: klinisk undersökning, radiologi (mammografi/ultraljud/MR) och patologi (grovnålsbiopsi ger arkitektur, till skillnad från finnål). Gradering sker med NHG (tubulusbildning, kärngrad, mitosgrad). Biomarkörerna ER, PR, HER2 och Ki-67 styr både prognos och behandlingsval och definierar surrogatsubtyperna: Luminal A (ER+/HER2-/lågt Ki67, bäst prognos), Luminal B (ER+/HER2-/högt Ki67), HER2-positiv (Trastuzumab-behandlingsbar) och Trippelnegativ (ER-/PR-/HER2-, ofta höggradig).

Tenta-fokus

Skilj DCIS (begränsat av myoepitel, ej metastaserande) från invasiv cancer (bryter myoepitelbarriären, kan sprida sig via lymfkörtlar och hematogent).

Klinisk kemi

Bröstcancer har ingen egen diagnostisk laboratorieanalys — den klinisk-kemiska rollen ligger i tumörmarkörer för uppföljning och i det ospecifika inflammationssvaret.

• S-CEA (karcinoembryonalt antigen): glykoprotein på 180–200 kDa med 50–60 % kolhydrat. Positivt vid bröstcancer i 54 % av fallen. Sensitivitet 42–96 %, specificitet ca 10–90 % — alltså mycket brett och opålitligt vid enstaka mätning.
• S-CA 15-3: membranbundet glykoprotein, den bröstspecifika markören. Positiv vid 30–80 % av bröstcancerfallen (även ovarier). Sensitivitet 86–97 %, specificitet 30–90 %.
• S-TPA / TPS / CYFRA-21 (cytokeratin 8, 18, 19): ospecifika epitelmarkörer som stiger vid bl.a. bröst, lunga, pankreas och ovarier. Sensitivitet 74–96 %.
• S-beta-hCG: kan vara lätt förhöjt även vid bröstcancer (ospecifikt, ses vid många epiteliala tumörer).
• Tolkning: tumörmarkörer används i praktiken för behandlingsuppföljning och recidivbevakning, i mycket liten utsträckning för primär utredning — och aldrig för screening av asymtomatiska kvinnor. Diagnosen ställs alltjämt med trippeldiagnostik.
• Vid skelettmetastasering: isolerat förhöjt ALP med normalt GT talar för skelettursprung; förhöjt ALP + förhöjt GT talar i stället för levermetastasering.
• Vid levermetastaser: infiltrativt mönster med ALP↑↑, GT↑↑, lätt förhöjda ALAT/ASAT och ofta kraftigt förhöjt LD.
• Preanalytiskt: hemolyserat prov omöjliggör bedömning av LD; en knappt synlig hemolys motsvarar ca 1 µkat/L för högt LD-värde.
• Vid pågående inflammation stiger CRP, orosomukoid och haptoglobin på elforesplattan och kan förvirra bilden — albumin sjunker sist och långsamt.

Tenta-fokus

En normal tumörmarkör utesluter inte bröstcancer och en förhöjd bekräftar den inte — specificiteten för S-CA 15-3 anges till 30–90 %. Markörens värde ligger i trenden hos en känd patient, inte i absolutnivån hos en ny.

Kopplingar

Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 09 Proteiner, Inflammation och M-komponent

Relaterat: TDLU, DCIS, LCIS, Morbus Paget, NHG, Ki-67, Fibroadenom, Phyllodestumör, Intraduktalt papillom, 10 Cancer och Inflammation - Organspecifik Patologi, 09 Proteiner, Inflammation och M-komponent, Cytokeratin, Ovarialcancer, Elektrofores