Pleomorfism

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 2

Vad är det?

• Variation i storlek och form mellan celler och mellan cellkärnor i samma tumör. Ordet betyder ordagrant “många former”.
• Ett av de mest grundläggande morfologiska tecknen på malignitet och på låg Differentieringsgrad: i en normal vävnad ser cellerna likadana ut, i en högmalign tumör gör de inte det.

Varför är det viktigt / Mekanism

• Pleomorfism är den mikroskopiska avbildningen av genomisk instabilitet. Bakom bilden ligger:
  • Aneuploidi — celler med olika kromosomantal blir olika stora, eftersom DNA-mängden bestämmer kärnstorleken.
  • Defekt mitosreglering — förlorad spindelkontroll och centrosomamplifiering ger ojämn fördelning av kromatin mellan dotterceller.
  • Klonal evolution — flera subkloner med olika genotyp existerar samtidigt i tumören, se Klonalitet.
• Pleomorfism uppträder tillsammans med de andra atypitecknen och man ska tänka på dem som ett paket:
  • Hyperkromasi — mörkare kärnor på grund av ökad DNA-mängd
  • Kärnpleomorfism — oregelbunden kärnkontur
  • Ökad kärna/cytoplasma-kvot (N/C-ratio)
  • Prominenta Nukleoler — spegling av ökad ribosomsyntes
  • Hög och atypisk Mitosfrekvens
• Anaplasi är pleomorfismens ytterlighet: celler som helt tappat differentiering, ofta med jättekärnor, multinukleering och bisarra tumörjätteceller. Anaplasi definierar G4 i graderingssystemen.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Pleomorfism är en ingående komponent i formella graderingssystem och påverkar därmed direkt behandlingsbeslut:
  • Nottingham-grad vid Bröstcancer: tubulusbildning + kärnpleomorfism + mitosräkning, vardera 1–3 poäng.
  • FNCLCC vid mjukdelssarkom: differentiering + mitoser + nekros.
  • Gleason vid prostatacancer är undantaget — det bygger på arkitektur, inte på cellulär pleomorfism, vilket ofta frågas som en finess.
• Ordet används också i tumörnamn när pleomorfismen är definierande: pleomorft liposarkom, pleomorft adenom (i spottkörtel — här betyder “pleomorft” dock något annat: att tumören innehåller flera vävnadskomponenter, inte att cellerna är atypiska!), pleomorft xantoastrocytom.
• Diagnostisk fälla: pleomorfism är inte specifik för cancer. Kraftig cellulär och kärnatypi förekommer även:
  • vid reaktiv/regenerativ atypi i sår, ulcus, inflammation
  • efter strål- och cytostatikabehandling (behandlingsinducerad atypi)
  • vid virusinfektion (herpes, CMV, HPV-koilocyter)
  • i reaktiv astrocytos i hjärnan, se GFAP Därför måste atypi alltid bedömas i sitt arkitektoniska sammanhang — och det är just detta som cytologi (Finnålsaspiration) inte kan göra lika säkert som ett vävnadssnitt.

Klinisk pärla

Ett skenbart paradoxalt förhållande som är värt att förstå: uttalat pleomorfa, lågt differentierade tumörer växer snabbt och ser skräckinjagande ut i mikroskopet — men de svarar ofta bättre på cytostatika och strålbehandling än en snällt differentierad tumör, just eftersom behandlingen angriper delande celler. Bra initialt behandlingssvar och dålig långtidsprognos är helt förenliga.

Tenta-fokus

Kunna rabbla atypikriterierna: pleomorfism, hyperkromasi, ökad N/C-kvot, prominenta nukleoler, atypiska mitoser, förlorad polaritet, anaplasi. Kunna också nämna minst två icke-maligna orsaker till atypi (reaktiv/regenerativ, post-strålning, virus) — den nyansen skiljer en godkänd från en välskriven svarstext.

Kopplingar

• Ingår i Differentieringsgrad och därmed i Tumörklassifikation.
• Bakomliggande mekanism i Cellcykelreglering och genomisk instabilitet.

Relaterat: Differentieringsgrad, Hyperkromasi, Kärnpleomorfism, Nukleoler, Mitosfrekvens, Klonalitet, Hematoxylin-eosinfärgning