Ovarialcancer

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 09 Proteiner, Inflammation och M-komponent

Vad är det?

Ovarialcancer är malign tumörsjukdom utgången från äggstockarna, oftast av epitelial typ. Kliniskt-kemiskt är den framför allt knuten till tumörmarkören S-CA 125, som är den markör med högst träffbild vid ovarialtumörer.

Mekanism

• CA 125 är en KU-epitop på ett stort glykoprotein (MUC16) som uttrycks av coelomepitelderiverade vävnader — ovarium, peritoneum, pleura och perikard.
• Antigenet frisätts till blodbanan när tumören växer och när serösa hinnor irriteras; koncentrationen speglar därför i grova drag tumörbördan.
• Eftersom även icke-maligna processer i samma vävnader frisätter CA 125 stiger markören vid endometrios, Graviditet, menstruation, Levercirros med Ascites, hjärtsvikt och peritonit — därav den begränsade specificiteten.
• CA 125 uttrycks också i andra organ, vilket ger utfall vid uterus-, pankreas-, lung-, kolon- och brösttumörer.

Klinisk relevans & Diagnostik

Enligt kompendiets tumörmarkörtabell har S-CA 125 sensitivitet 40–86 % och specificitet 86–99 %, med organfördelningen ovarier 82 %, uterus, pankreas 59 %, lungor 32 %, colon 23 % och bröst 12 %. Markören används främst för uppföljning och behandlingskontroll, i mindre grad för primär utredning, och aldrig för screening av asymtomatiska kvinnor — det positiva prediktiva värdet blir alldeles för lågt vid låg Prevalens. Vid misstänkt ovarialtumör kombineras CA 125 med Ultraljud och bilddiagnostik; S-CA 15-3 ger också utfall vid ovarialtumörer.

Tenta-fokus

Tumörmarkörer är starkast i kolumnen uppföljning, svagast i primär utredning. Ett förhöjt CA 125 hos en kvinna i fertil ålder är oftare benignt (endometrios, ovulation) än malignt.

Kopplingar

Relaterat: Tumör, Malignitet, Prevalens, Positivt prediktivt värde, Screening, Bröstcancer, Pankreascancer, Ascites