Äggledare
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Anatomisk struktur — del av inre kvinnliga genitalia |
| Latin | Tuba uterina (salpinx) |
| Längd | Ca 10–12 cm |
| Delar | Infundibulum, ampulla, isthmus, pars uterina |
| Nyckelfunktion | Transport av ägg, plats för Befruktning |
Vad är det?
- Äggledaren är ett muskulärt rör som förbinder bukhålan vid äggstocken med livmoderhålan.
- Är den enda platsen i kroppen där bukhålan står i öppen förbindelse med yttervärlden — vilket förklarar risken för uppåtstigande infektion och Peritonit.
- Ligger i övre kanten av Ligamentum latum, i mesosalpinx.
Läge och delar
- Infundibulum — trattformad mynning mot bukhålan med fimbrier; fimbria ovarica når fram till ovariet och fångar upp ägget vid ovulation.
- Ampulla — den längsta och vidaste delen (~2/3), tunn muskelvägg, kraftigt veckad slemhinna. Här sker normalt Befruktning.
- Isthmus — trång, tjockväggig del närmast uterus; fungerar som spermiereservoar och grindvakt.
- Pars intramuralis (uterina) — genomlöper myometriet och mynnar i kaviteten.
Kärl och nerver
- Artärer: grenar från a. ovarica (från aorta) och a. uterina (från a. iliaca interna) som anastomoserar i mesosalpinx.
- Vener följer artärerna; höger v. ovarica till v. cava inferior, vänster till v. renalis sinistra.
- Lymfa följer a. ovarica till paraaortala lymfkörtlar — viktigt vid tubar/ovarialmalignitet.
- Autonom innervation från plexus ovaricus och plexus uterovaginalis; visceral smärta refereras till Th10–L1 (nedre buk, ljumske).
Histologi och funktion
- Slemhinna av enkelt cylinderepitel med två celltyper: flimmerceller (cilier slår mot uterus) och peg cells (sekretoriska, ger näring åt gamet och embryo).
- Muskellager med inre cirkulärt och yttre longitudinellt glatt muskellager ger peristaltik.
- Transporten drivs av samspel mellan ciliärslag, peristaltik och flödet av tubarvätska; ägget når uterus efter 3–4 dygn.
- Östrogen ökar cilietäthet och motilitet; Progesteron minskar dem — därför förlångsammar gestagener transporten.
- Spermier genomgår kapacitering under passagen genom tuban.
Klinisk relevans
| Tillstånd | Mekanism | Nyckelfynd |
|---|---|---|
| Ektopisk graviditet | Implantation i ampullan, ofta efter tidigare salpingit | Amenorré, buksmärta, blödning, tomt uteruskavum vid hCG >1500 |
| Salpingit/PID | Uppåtstigande Chlamydia trachomatis eller Neisseria gonorrhoeae | Rörelseömhet vid vaginalpalpation, CRP-stegring |
| Hydrosalpinx | Ockluderad, vätskefylld tuba efter infektion | Nedsatt IVF-chans, bör opereras bort före embryotransfer |
| Tubarfaktorinfertilitet | Adherenser/ocklusion | Diagnos med HSG eller laparoskopi med kromopertubation |
| Fitz-Hugh-Curtis syndrom | Perihepatit efter PID | Höger flanksmärta, “violinstråksadherenser” |
Klinisk pärla
Sannolikt ursprung för de flesta höggradiga serösa ovarialcancrar är epitel i tubans fimbriedel (STIC-lesioner), inte ovariet självt. Därför rekommenderas numera opportunistisk salpingektomi — att ta bort äggledarna vid hysterektomi eller sterilisering — som cancerprevention.
Tenta-fokus
Fertil kvinna + amenorré + akut buksmärta = Ektopisk graviditet tills motsatsen bevisats. Ta u-hCG. Vanligaste lokalisationen är ampullan (ca 70 %), medan ruptur av den intramurala/isthmiska delen ger den kraftigaste blödningen.
Kopplingar
- Ovarium — ägget kommer härifrån
- Uterus — mottagaren i andra änden
- Befruktning — sker i ampullan
- Ektopisk graviditet — viktigaste akuta komplikationen
- Salpingit — vanligaste infektionen
- Chlamydia trachomatis — dominerande agens vid tubarskada
- Ovarialcancer — nu kopplad till fimbrieepitel