Elektrofores
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier, 09 Proteiner, Inflammation och M-komponent, 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi, 11 Diabetes, Lipidrubbningar och Hjärtmarkörer
Vad är det?
Separationsteknik där laddade molekyler vandrar i ett elektriskt fält och delas upp efter laddning och storlek. I klinisk kemi används den framför allt för P/S-Proteinfraktioner (proteinelfores) och för Hb-elektrofores.
Mekanism
- Provet appliceras på en bärare (agarosgel eller kapillär) i buffert med definierat pH. Vid pH 8,6 är plasmaproteinerna negativt laddade och vandrar mot anoden med olika hastighet.
- Serum delas i fem fraktioner: albumin, α1, α2, β och γ. Albumin vandrar snabbast; immunglobulinerna utgör γ-fraktionen.
- Vid inflammation stiger α1- (alfa-1-antitrypsin, orosomukoid) och α2-fraktionerna, medan albumin sjunker.
- En M-komponent framträder som ett smalt, skarpt band inom γ- eller β-området och representerar en klonal plasmacellsproduktion av identiskt immunglobulin. Typning görs med immunfixation.
- Isoelektrisk fokusering är en variant med pH-gradient som separerar efter isoelektrisk punkt och ger högre upplösning.
Klinisk relevans & Diagnostik
- B-SR stiger både vid inflammatorisk reaktion och vid förhöjda immunglobulinnivåer. Vid förhöjd SR rekommenderas därför P/S-Proteinfraktioner, som ger besked om det rör sig om inflammation eller om abnorma immunglobuliner, t.ex. vid myelom.
- Vid myelommisstanke kompletteras alltid med U-Proteinfraktioner eller S-FLC för att fånga lättkedjesjukdom som inte syns i serumelforesen.
- Hb-elektrofores separerar HbA1, HbA2, HbF och HbS och är diagnostisk vid talassemi och hemoglobinopatier — vid beta-thalassemia minor ses HbA2 >3 % och HbF >1 %.
- Felkällor: hemolyserat prov ger falskt band i β-området, och fibrinogen i plasmaprov kan misstolkas som M-komponent — därför föredras serum.
Kopplingar
Relaterat: Proteinfraktioner, M-komponent, Immunfixation, Hb-elektrofores, Myelom, Immunglobulin, SR, Fria lätta kedjor