Ultracentrifugering

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 11 Diabetes, Lipidrubbningar och Hjärtmarkörer

Vad är det?

Centrifugering vid mycket höga varvtal och g-krafter, som gör det möjligt att separera partiklar efter densitet i stället för enbart efter storlek. Metoden är referensmetoden för att bestämma lipoproteinfraktioner, men används enligt kompendiet främst som forskningsmetod och inte i klinisk rutin.

Mekanism

• Plasmans lipoproteiner skiljer sig systematiskt i densitet beroende på förhållandet mellan lipid och protein: ju högre proteininnehåll, desto högre densitet.
• Densitetsintervallen är kylomikroner < 0,94 g/ml, VLDL 0,94–1,006, IDL 1,006–1,019, LDL 1,006–1,063 och HDL 1,063–1,21 g/ml.
• Genom att justera lösningens densitet med salt och centrifugera vid hög hastighet flyter lättare partiklar upp (flotation) medan tyngre sedimenterar, varvid fraktionerna kan tas ut var för sig och analyseras på innehåll av kolesterol, triglycerider och apolipoproteiner.
• Metoden är tidskrävande och kräver dyr utrustning, vilket är skälet till att rutinlaboratorier i stället använder utfällning av HDL och beräkning med Friedewalds formel.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Ultracentrifugering utgör den metodologiska grunden för klassifikationen av lipoproteiner och för de densitetsvärden som examineras i tabellform.
• Metoden kombineras alltid med inspektion av ett kylskåpsförvarat serumprov (minst 18 timmar), som skiljer klart prov, kylomikronskikt och opalescens.
• Som komplement kan man använda elektroforetisk separation av lipoproteinerna för typning enligt Fredrickson, där mobiliteten är alfa för HDL, pre-beta för VLDL och beta för LDL och IDL.
• I klinisk rutin ersätts ultracentrifugering av fraktionerad kolesterolbestämning och immunkemisk mätning av ApoB och ApoA1.

Kopplingar

Relaterat: Centrifugering, Lipoproteiner, Elektrofores, Friedewalds formel, LDL, HDL, VLDL