Makromolekyler

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Stora molekyler — i plasma framför allt plasmaproteiner som albumin, immunglobuliner och lipoproteiner. Deras storlek gör att de i huvudsak stannar kvar i blodbanan, vilket har direkta konsekvenser för hur deras koncentration påverkas av preanalytiska faktorer.

Mekanism

• Kapillärväggen släpper fritt igenom vatten och små joner men håller kvar makromolekyler; det är detta som skapar det kolloidosmotiska trycket.
• Vid ändrat kroppsläge förändras plasmavolymen med 6–10 % mellan liggande och sittande, medan mängden makromolekyler är oförändrad.
• Följd: koncentrationen av celler, makromolekyler och små proteinbundna molekyler är i motsvarande grad högre i sittande än i liggande ställning.
• Samma princip gäller vid dehydrering (falskt höga värden) och hemodilution vid vätsketerapi eller graviditet (falskt låga).
• Analytiskt kräver makromolekyler andra mätprinciper än små molekyler — nefelometri, turbidimetri och elektrofores i stället för enzymatiska reaktioner.

Klinisk relevans & Diagnostik

Analyter som påverkas av lägesberoende volymförskjutning är just de makromolekylära och proteinbundna: Hb, leukocyter, erytrocyter, kalcium, immunglobuliner, kolesterol, LDL-kolesterol, HDL-kolesterol, triglycerider samt Apolipoprotein B och Apolipoprotein A1. Vid tolkning av avvikande proteinvärden ska man därför först fråga sig om patientens vätskestatus eller provtagningsställning förändrats, innan man utreder ökad produktion eller förlust.

Kopplingar

Relaterat: Plasmaproteiner, Plasmavolym, Kroppsläge, Proteinbindning, Albumin, Hemodilution, Immunglobuliner