Kalcium

Kurs: Basvetenskap 2, MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas

Vad är det?

Kalcium (Ca) är ett mineral med strukturell roll i skelett och tänder, samt en central signalmolekyl (second messenger) i celler.

Detaljer

• Struktur i ben och tänder (hydroxyapatit).
• Fungerar som second messenger – signalämne i celler.
• Viktigt för muskelkontraktion, nervsignallering och blodkoagulation (gammakarboxylerade koagulationsfaktorer binder kalcium, se Vitamin K).
• Upptag regleras av Vitamin D.
• Saliv innehåller proteiner som attraherar kalciumjoner och bibehåller övermättnad av hydroxyapatit vid tandytan, vilket förhindrar demineralisering (skydd mot karies).

Klinisk kemi

• I koagulationskaskaden fungerar kalcium (Ca²⁺) som kofaktor: de K-vitaminberoende koagulationsfaktorerna (protrombin (II), VII, IX och X) har γ-karboxiglutaminsyrarester som binder kalcium, vilket förankrar dem till negativt laddade fosfolipidytor — en förutsättning för att de ska bli biologiskt aktiva.
• Kalcium krävs i praktiskt taget alla steg i den sekundära hemostasen (utom kontaktfasens allra första steg): bl.a. bildningen av faktor Xa- och protrombinaskomplexen.
• Preanalytisk betydelse vid provtagning: citrat i provtagningsröret komplexbinder fritt kalcium och förhindrar därigenom att koagulationen startar ex vivo (1 del trinatriumcitrat + 9 delar blod). I analyssteget tillsätts sedan kalcium (CaCl₂) igen för att starta reaktionen, t.ex. i Owren-metoden för PK(INR).
• Feldosering av citrat (fel citrat:blod-förhållande, t.ex. underfyllt rör) rubbar den effektiva kalciumbindningen och ger felaktiga koagulationstider (falskt förlängd APTT/PK(INR)).
• OBS: den systemiska kalciumhomeostasen (S-Kalcium, albuminkorrigerat eller joniserat kalcium, PTH-reglering) tillhör ett annat kompendieavsnitt (Endokrinologi) och tas inte upp här — detta avsnitt beskriver enbart kalciums roll som kofaktor i koagulationen samt dess betydelse vid provtagning.

Klinisk pärla

Kalciums kliniskt kemiska relevans i koagulationssammanhang är som kofaktor och provtagningsvariabel (citratbindning), inte som ett eget mätvärde — det är APTT och PK(INR) som är de kliniskt relevanta utfallsmåtten, inte kalciumkoncentrationen i röret.

Kopplingar

Relaterat: Modul 4 - Biokemi Kolhydrater, Vitamin D, Vitamin K, Saliv, Citrat, PK(INR), APTT, Koagulationsfaktorer