Protrombin

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas

Vad är det?

Protrombin (faktor II) är det inaktiva förstadiet till trombin och en av protrombinkomplexets faktorer. Det syntetiseras i levern och kräver vitamin K och kalcium för biologisk aktivitet, vilket gör det till ett direkt mål för warfarinbehandling.

Mekanism

• I hepatocyten katalyserar det vitamin K-beroende enzymet karboxylas en posttranslationell γ-karboxylering av glutaminsyrarester i protrombin, faktor VII, IX och X.
• Par av dessa karboxylgrupper binder kalcium och förankrar proteinerna till negativt laddade fosfolipidytor på aktiverade trombocyter — först då uppnås biologisk aktivitet.
• Trombin bildas från protrombin med hjälp av faktor V, kalcium och fosfolipid (faktor Xa är enzymet i protrombinaskomplexet). Reaktionen går ca 1000 gånger snabbare på ytan av aktiverade trombocyter.
• Reaktionen är självbegränsande: den avmattas allteftersom trombocytytan täcks av fibrin.
• Waran blockerar vitamin K-reduktas, dvs. återbildningen av reducerat vitamin K — basen för AVK-behandling.

Klinisk relevans & Diagnostik

• P-PK(INR) enligt Owren-metoden mäter aktiviteten av protrombingruppens faktorer, dvs. faktor II, VII och X — faktor V och fibrinogen finns i överskott i reagensets adsorberade nötplasma och påverkar inte resultatet.
• Referensområde P-PK(INR) <1,2; terapeutiskt område vid AVK-behandling 2,1–3,0.
• Brist på protrombin eller faktor X ger både förlängd APTT och ökat PK(INR), eftersom de ligger i den gemensamma slutvägen — jämför isolerad faktor VII-brist som endast höjer PK(INR).
• Ökad halt av protrombin p.g.a. protrombinmutationen (20210G→A) ger i stället ökad risk för venös trombossjukdom.

Kopplingar

Relaterat: Trombin, Faktor II, PK(INR), Vitamin K, Warfarin, Faktor X, Protrombinmutationen