Dikumarol

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas

Vad är det?

Dikumarol är en vitamin K-antagonist av kumarintyp och det historiskt första perorala antikoagulantiat. Tillsammans med warfarin utgör det basen för AVK-behandling; i Sverige används i dag warfarin (Waran).

Mekanism

• Dikumarol hämmar vitamin K-reduktas och blockerar därmed återbildningen av reducerat vitamin K från oxiderat vitamin K.
• Utan reducerat vitamin K kan det hepatiska enzymet karboxylas inte utföra den posttranslationella γ-karboxyleringen av glutaminsyrarester i faktor VII, IX, X och protrombin.
• Utan γ-karboxyglutaminsyra kan faktorerna inte binda kalcium och därmed inte förankras till negativt laddade fosfolipidytor — de blir biologiskt inaktiva.
• Samma mekanism drabbar Protein C och Protein S, som också är vitamin K-beroende.

Klinisk relevans & Diagnostik

• P-Protrombinkomplex mäter just aktiviteten hos dessa dikumarol- och K-vitaminkänsliga faktorer (faktor II, VII och X) och är därför den analys som styr doseringen.
• Owren-metoden använder reagens med vävnadstromboplastin och adsorberad nötplasma som saknar faktorerna II, VII och X men innehåller fibrinogen och faktor V i överskott — därför speglar svaret enbart protrombinkomplexets faktorer.
• Referensområde P-PK(INR) <1,2; terapeutiskt område vid AVK-behandling 2,1–3,0.
• Effekten är långsamt insättande eftersom redan bildade faktorer måste elimineras; faktor VII har kortast halveringstid och stiger därför först i PK(INR).
• Antidot är vitamin K; interaktionslistan med föda och läkemedel är lång, vilket bidragit till övergången till DOAK.

Kopplingar

Relaterat: Warfarin, AVK-behandling, Vitamin K, Vitamin K-reduktas, PK(INR), Protrombin, Vitamin K-brist, DOAK