AVK-behandling
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas
Vad är det?
AVK-behandling betyder behandling med antivitamin-K-läkemedel, dvs. perorala vitamin K-antagonister som warfarin (Waran) och tidigare dikumarol. Det är den klassiska långtidsbehandlingen med antikoagulantia vid venös tromboembolism och förmaksflimmer.
Mekanism
- Faktor VII, IX, X och protrombin (faktor II) kräver en posttranslationell γ-karboxylering i levern för att kunna binda kalcium och förankras till negativt laddade fosfolipidytor.
- Warfarin blockerar vitamin K-reduktas, dvs. återbildningen av reducerat vitamin K från oxiderat vitamin K. Karboxyleringen uteblir och faktorerna blir biologiskt inaktiva.
- Även Protein C och Protein S är vitamin K-beroende och sjunker, vilket förklarar en initial protrombotisk fas i behandlingsstarten.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Monitoreras med P-PK(INR), som med Owren-metoden mäter faktorerna II, VII och X.
- Referensområde P-PK(INR) <1,2. Terapeutiskt område vid AVK-behandling 2,1–3,0.
- Kvaliteten anges som TTR (Time in Therapeutic Range); svensk warfarindosering är internationellt ledande.
- Nackdelar: individuell dosering, lång tid till maximal effekt (ca 120 h) och en lång lista över interaktioner med föda och läkemedel. Därför används i dag i ökande grad DOAK.
- APTT kan vara lätt förlängd (<5 s) under AVK-behandling — en vanlig felkälla vid trombosutredning.
- AVK ger falskt positiv lupus antikoagulans. Waran bör vara utsatt två veckor före provtagning, alternativt beställs P-Lupus (waranpat).
Kopplingar
Relaterat: Warfarin, PK(INR), Vitamin K, Vitamin K-reduktas, DOAK, Antikoagulantia, Dikumarol, Protrombin