Faktor II

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas

Vad är det?

Faktor II är protrombin, zymogenet till trombin och den centrala faktorn i koagulationens gemensamma slutväg. Den tillhör protrombinkomplexets vitamin K-beroende faktorer (II, VII och X) och mäts indirekt med P-PK(INR).

Mekanism

• Syntetiseras i levern. Ett vitamin K-beroende karboxylas katalyserar en posttranslationell karboxylering av glutaminsyrarester till γ-karboxyglutaminsyra.
• Dessa rester binder kalcium och förankrar proteinet till negativt laddade fosfolipidytor — först då uppnås biologisk aktivitet.
• Protrombin klyvs till trombin av faktor Xa i närvaro av faktor Va, kalcium och fosfolipid. Reaktionen går ca 1000 gånger snabbare på ytan av aktiverade trombocyter.
• Bildat trombin omvandlar fibrinogen till fibrin, aktiverar faktor V, VIII och XIII samt underlättar trombocytaggregation (positiv återkoppling).
• Trombin hämmas av antitrombin och styr via trombomodulin aktiveringen av protein C.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Owren-PK mäter aktiviteten av faktor II, VII och X — referensområde <1,2, terapeutiskt område vid AVK-behandling 2,1–3,0.
• Sänkt aktivitet ses vid warfarinbehandling, K-vitaminbrist, leversjukdom och gallstas.
• Brist på protrombin eller faktor X ger både förlängd APTT och ökat PK(INR), eftersom båda systemen mynnar i den gemensamma slutvägen.
• Mutationen protrombin 20210G→A ger i stället ökad halt av protrombin och lätt ökad risk för venös trombossjukdom; diagnosen ställs med DNA-test, inte med koagulationsanalys.

Kopplingar

Relaterat: Protrombin, Trombin, Faktor Xa, Faktor VII, Faktor X, PK(INR), Vitamin K, Protrombinmutationen