Faktor VII
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas
Vad är det?
Faktor VII (prokonvertin) är den vitamin K-beroende koagulationsfaktor som initierar det vävnadsfaktorberoende (“extrinsic”) systemet. Aktiveringen av faktor VII till VIIa är sannolikt det aktiveringssätt som bäst avspeglar koagulationens funktion in vivo.
Mekanism
- Efter vävnadsskada exponeras lipoproteinet tissue factor (TF, vävnadsfaktor), som bildar komplex med faktor VII och kalcium → faktor VIIa.
- Faktor VIIa aktiverar faktor X direkt och indirekt genom att även aktivera faktor IX. Båda dessa reaktioner anses viktigast in vivo.
- Faktor VII syntetiseras i levern; vitamin K-beroende karboxylas kopplar karboxylgrupper till glutaminsyrarester, vilket möjliggör kalciumbindning och förankring till negativt laddade fosfolipidytor.
- Waran blockerar vitamin K-reduktas och därmed återbildningen av reducerat vitamin K — basen för AVK-behandling.
- Faktor VII har kortast halveringstid av protrombinkomplexets faktorer.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Ingår tillsammans med faktor II och X i det som mäts av Owren-PK(INR) (referensområde <1,2).
- Faktor VII-brist ger isolerat ökat PK(INR) med normal APTT — APT-tiden är screeninganalys för i stort sett samtliga koagulationsfaktorer utom faktor VII och XIII.
- Låg halt ses även vid leversjukdom, gallstas och tidig K-vitaminbrist.
Klinisk pärla
Eftersom faktor VII har kortast halveringstid stiger PK(INR) först vid tidig K-vitaminbrist och begynnande leversvikt, medan APTT ännu är normal. Först vid uttalad/sen brist förlängs även APTT.
Kopplingar
Relaterat: Tissue factor, PK(INR), Faktor X, Faktor II, Vitamin K, Extrinsic pathway, Vitamin K-brist