Trauma

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas, 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik, 11 Diabetes, Lipidrubbningar och Hjärtmarkörer

Vad är det?

Trauma är yttre våld mot kroppen med vävnadsskada som följd. I klinisk kemi är trauma både den fysiologiska startsignalen för hemostasen och en vanlig felkälla vid tolkning av biomarkörer, eftersom vävnadsskada i sig höjer flera analyter utan att den misstänkta sjukdomen föreligger.

Mekanism

Klinisk relevans & Diagnostik

  • Blödningsmönstret efter trauma skiljer hemostasdefekterna åt: vid primär hemostasdefekt kommer blödningen omedelbart och är ytlig; vid sekundär hemostasdefekt kommer den fördröjt (timmar–dagar) och sitter djupt i muskler, leder eller kroppskaviteter.
  • Trombocytnivån avgör traumatoleransen: vid B-TPK 50–100 × 10⁹/L blöder patienten endast efter större trauma, vid <50 × 10⁹/L uppstår blåmärken redan efter mindre trauma, och vid <20 × 10⁹/L ses spontana blödningar med petekier.
  • Felkälla för D-dimer: kirurgi och trauma höjer D-dimer utan trombos, vilket sänker analysens specificitet.
  • Felkälla för troponin: förhöjt cTnT/cTnI rapporteras vid trauma, Sepsis, Myosit, Kardiomyopati och Hjärtsvikt — förhöjt värde betyder myokardskada, inte nödvändigtvis akut hjärtinfarkt.
  • Felkälla i urindiagnostiken: trauma mot njurar eller urinvägar är en klassisk orsak till hematuri.
  • Stort trauma räknas till de förvärvade pretrombotiska tillstånden, tillsammans med omfattande kirurgi och immobilisering.

Kopplingar

Relaterat: Kirurgi, Kärlendotel, Primär hemostas, DIC, D-dimer, Troponin T, Hematuri, Trombosbenägenhet