Fibrinolys

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas, 07 Analysverksamhet inom Primärvården

Vad är det?

Fibrinolys är den enzymatiska nedbrytningen av fibrin som löser upp bildade koagel och möjliggör kärlreparation. Processen startar direkt efter att den definitiva hemostatiska pluggen bildats och utgör motvikten till koagulationen.

Mekanism

• Aktivatorer:
  • t-PA (tissue plasminogen activator) — utsöndras från endotelceller och är huvudsaklig aktivator i cirkulationen.
  • U-PA (urin-plasminogenaktivator) — finns främst i njuren.
• t-PA konverterar plasminogen till plasmin på koagelytan, vilket lokaliserar reaktionen. Plasmin degraderar fibrinpolymeren till små fragment som fagocyteras av makrofager.
• Hämmare: PAI-1 binder och hämmar fritt cirkulerande t-PA; α2-antiplasmin binder och hämmar fritt cirkulerande plasmin. t-PA elimineras dessutom via leverupptag.
• Protein C stimulerar frisättningen av plasminogenaktivator från epiteliala celler och kopplar därmed ihop antikoagulation och fibrinolys.

Klinisk relevans & Diagnostik

• P-Fibrin D-Dimer är plasminets nedbrytningsprodukt av korsbundet fibrin och stiger vid ökad fibrinolytisk aktivitet — vid trombos och emboli, inflammation, infektion, kirurgi, trauma, graviditet och stigande ålder.
• Vid DIC ses samtidig konsumtion av koagulationsfaktorer och ökad fibrinolys.
• Terapeutisk aktivering med rekombinant t-PA (rt-PA) är klinisk rutin vid trombosbehandling. Tranexamsyra verkar tvärtom antifibrinolytiskt vid blödning.
• Ärftliga fibrinolysrubbningar — Dysplasminogenemi, minskad t-PA-frisättning och ökad PAI-frisättning — hör till de pretrombotiska tillstånden.

Klinisk pärla

Systemet är en balansvåg: rubbning mot hämmad koagulation eller ökad fibrinolys ger blödningsrisk; rubbning mot ökad koagulation eller hämmad fibrinolys ger embolirisk.

Kopplingar

Relaterat: Plasmin, Plasminogen, t-PA, PAI-1, D-dimer, Antiplasmin, Fibrin