Aortaaneurysm

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas

Vad är det?

Aortaaneurysm är en lokal, permanent vidgning av aortas kärlvägg. I hemostassammanhang är tillståndet intressant därför att den skadade kärlväggen ger utbredd endotelskada och därmed kan utlösa disseminerad intravasal koagulation.

Mekanism

• Aneurysmväggen är förtunnad och har förlorad normal bindvävsstruktur, ofta på basen av ateroskleros eller bindvävssjukdom.
• Där endotelet är skadat exponeras subendotelialt kollagen och vävnadsfaktor, vilket kontinuerligt aktiverar trombocyter och koagulationskaskaden.
• Kronisk lokal koagulationsaktivering i den ofta trombtäckta aneurysmsäcken förbrukar trombocyter, fibrinogen och koagulationsfaktorer och driver samtidigt fibrinolysen — en kronisk låggradig DIC.
• Turbulent flöde i den vidgade sektionen bidrar till trombbildning och kan ge distal emboli.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Aortaaneurysm listas tillsammans med hemolytiskt uremiskt syndrom och akut glomerulonefrit som en endotelskademedierad etiologisk faktor till DIC.
• Labmönster vid utlöst DIC: sänkt B-TPK, förlängd APTT, förhöjt PK(INR), sänkt Fibrinogen, ökad D-dimer och sänkt Antitrombin.
• Bedömningen underlättas av att upprepa analyserna efter ett par timmar — dynamiken är mer diagnostisk än ett enstaka värde.
• Ruptur ger massiv blödning med förbrukningskoagulopati; preoperativ kartläggning av hemostasen kan därför vara aktuell inför kärlkirurgi.

Kopplingar

Relaterat: DIC, Endotelskada, Ateroskleros, Kärlvägg, Trombos, Emboli, Kärlsjukdom