Tissue Factor

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1, MDBI

Vad är det?

Tissue factor (vävnadsfaktor, faktor III) är ett membranbundet protein som normalt finns i subendoteliala vävnader, utanför den friska blodbanan, och som initierar den extrinsiska koagulationsvägen.

Varför är det viktigt / Mekanism

Vid vävnadsskada eller trauma exponeras tissue factor för det cirkulerande blodet. Det binder då till koagulationsfaktor VII, vilket aktiverar det till VIIa. Komplexet TF/VIIa aktiverar därefter faktor X till Xa, vilket driver in i den gemensamma slutgemensamma vägen (Xa/Va → protrombinas → trombin → fibrin). Detta är den snabbaste och fysiologiskt viktigaste vägen för att initiera koagulation vid ett akut trauma.

Klinisk relevans & Diagnostik

Tissue factor spelar en viktig roll utanför traumasammanhang också: cancerceller kan uttrycka tissue factor på sin yta, vilket bidrar till den kraftigt ökade tromboembolirisk som ses vid malignitet. Vid ett rupturerat aterosklerotiskt plack exponeras tissue factor i den nekrotiska kärnan, vilket initierar den akuta tromben vid hjärtinfarkt eller stroke.

Tenta-fokus

Tissue factor-vägen kallas extrinsic pathway eftersom triggern (tissue factor) kommer utifrån blodbanan (från skadad vävnad), till skillnad från intrinsic pathway som triggas av kontakt med exponerat kollagen inom kärlsystemet.

Klinisk kemi

• Tissue factor är reagenset i den mest använda koagulationsanalysen: P-PK(INR) enligt Owren-metoden innehåller vävnadstromboplastin från hjärna plus adsorberad nötplasma. Tillsatsen av TF gör att analysen mäter det externa (extrinsic) systemet.
• Eftersom nötplasman saknar faktor II, VII och X men innehåller fibrinogen och faktor V i överskott, blir svaret ett rent mått på faktor II, VII och X — de K-vitaminberoende faktorerna.
• Kontrast till P-APT-tid: där tillsätts i stället partiellt tromboplastin (fosfolipider framställda ur sojabönor) plus en faktor XII-aktivator, alltså ingen tissue factor. Det förklarar varför APTT täcker i stort sett alla faktorer utom faktor VII och XIII.
• In vivo-korrelat: massiv frisättning av vävnadsfaktor är en huvudorsak till DIC — vid förlossning/placentaavlossning, hemolys, malignitet, fettemboli och vävnadsskada (brännskada, skall- eller skottskada).
• Laboratoriemönster vid TF-driven DIC: sänkt B-TPK, förlängd APTT, förhöjt INR, sänkt P-Fibrinogen, sänkt P-Antitrombin och ökad P-Fibrin D-Dimer. Upprepa analyserna efter ett par timmar — dynamiken är diagnostisk.
• Terapeutisk koppling: Waran blockerar vitamin K-reduktas och gör de TF-beroende faktorerna γ-karboxyleringsdefekta och därmed inaktiva. Detta är basen för AVK-behandling — och skälet till att just PK(INR) är monitoreringsanalysen.
• Preanalys: analyseras i citratplasma. Vävnadstromboplastin frisätts vid traumatisk venpunktion, vilket kan ge falskt förkortade koagulationstider.

Tenta-fokus

Faktor VII har kortast halveringstid av protrombinkomplexets faktorer. Därför stiger PK(INR) först vid tidig K-vitaminbrist och begynnande leversvikt, medan APTT ännu är normal — TF-vägen är den känsligaste tidiga markören.

Kopplingar

Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas

Relaterat: 01 Hemostas och Farmakogenetik, Extrinsic pathway, Intrinsic pathway, Protrombinas, Ateroskleros, PK(INR), DIC, Citratplasma, Faktor VII