D-dimer

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas, 07 Analysverksamhet inom Primärvården

Vad är det?

D-dimer (P-Fibrin D-Dimer, D₂) är en nedbrytningsprodukt av korsbundet fibrin och bildas när plasmin bryter ned ett koagel. Halten stiger vid ökad fibrinolytisk aktivitet och analysen används framför allt för att utesluta venös tromboembolism.

Mekanism

• Trombin omvandlar fibrinogen till fibrinmonomerer som polymeriserar; faktor XIIIa korsbinder polymeren till en olöslig gel.
• t-PA konverterar plasminogen till plasmin på koagelytan; plasmin degraderar fibrinpolymeren till fragment som fagocyteras av makrofager.
• Eftersom D-dimer bara kan uppstå ur korsbundet fibrin är markören specifik för att ett koagel faktiskt bildats och sedan brutits ned — till skillnad från fibrinogennedbrytningsprodukter i allmänhet.
• D-dimer stiger ju mer fibrinnedbrytning som sker, oavsett var i kroppen den äger rum.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Förhöjda nivåer ses vid DVT, lungemboli och artärtromboser, men också vid inflammation och infektion, kirurgi och trauma, graviditet (normalt), malignitet, DIC och stigande ålder.
• Värdet ligger framför allt i ett NEGATIVT resultat — högt negativt prediktivt värde gör att DVT eller LE kan uteslutas med god säkerhet vid låg klinisk sannolikhet (Wells score).
• D-dimer bör INTE mätas vid hög klinisk sannolikhet för LE (lågt negativt prediktivt värde), och är mindre användbar vid symtomduration >1 vecka pga risk för falskt negativt svar.
• Analysen har hög känslighet (monoklonal antikropp) och kan tas i vanlig citratplasma — samma rör som P-PK och P-APT-tid.
• Vid Covid-19 är D-dimer ofta kraftigt förhöjd; >3 mg/L har använts som inläggningsindikation.

Tenta-fokus

Cut off för diagnostik av venös tromboembolism är numera åldersanpassad — den åldersrelaterade beslutsgränsen ger färre falskt positiva resultat.

Kopplingar

Relaterat: Fibrinolys, Fibrin, Plasmin, Djup ventrombos, Lungemboli, Wells score, DIC, Venös tromboembolism