Protrombinmutationen
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas
Vad är det?
Protrombinmutationen (B-DNA-Protrombin 20210G→A, PTHRA²⁰²¹⁰) är en punktmutation vid nukleotidposition 20210 i genen för protrombin. Den är efter faktor V Leiden den vanligaste ärftliga trombofilin och ger ökad halt protrombin i blodet.
Mekanism
- Normal genotyp är 20210 G/G; mutationen innebär G→A i genens 3’-otranslaterade region.
- Förändringen ligger utanför den kodande sekvensen och påverkar mRNA-stabilitet och polyadenylering, vilket ger ökad translation och därmed förhöjd plasmakoncentration av protrombin.
- Mer tillgängligt substrat ger ökad potentiell trombinbildning — men exakt varför den ökade halten leder till trombossjukdom är fortfarande oklart.
- Mutationen tillhör de få ärftliga trombofilier där det alltid rör sig om en och samma specifika mutation, precis som vid APC-resistens/faktor V Leiden — andra ärftliga defekter (t.ex. protein C-, protein S- och antitrombinbrist) orsakas av olika mutationer i olika familjer.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Individer som är hetero- respektive homozygota för PTHRA²⁰²¹⁰ har en lätt ökad risk för venös trombossjukdom.
- Patienter som är heterozygota för både faktor V Leiden A-allelen och protrombin A-allelen bedöms ha ca 20 gånger ökad trombosrisk — kombinationen är alltså långt farligare än varje defekt för sig.
- Diagnos ställs med DNA-analys (molekylärgenetisk analys); samtliga koagulationsscreeningprover (TPK, APTT, PK(INR), Fibrinogen, D-dimer, Antitrombin) är normala.
- Ingår i trombosutredning vid misstänkt venös tromboembolism tillsammans med faktor V Leiden, fosfolipidantikroppar, antitrombin, protein C och fritt protein S.
- Indikationer motsvarar dem för APC-resistens: recidiverande venösa tromboser, trombos före 40 års ålder, ovanlig lokalisation eller familjär förekomst.
Kopplingar
Relaterat: Protrombin, Faktor V Leiden, APC-resistens, Trombofili, Punktmutation, Venös tromboembolism, Antitrombinbrist