Venös tromboembolism

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas

Vad är det?

Venös tromboembolism (VTE) är samlingsbegreppet för djup ventrombos (DVT) och lungemboli (LE) — alltså trombos i det venösa systemet med eller utan embolisering till lungkretsloppet. VTE är den frågeställning som D-dimer-analysen framför allt används för.

Mekanism

Klinisk relevans & Diagnostik

  • Sannolikhetsbedömning först: Wells score vid misstänkt DVT. Låg sannolikhet → testa D-dimer; negativt test utesluter akut DVT (högt negativt prediktivt värde). Sannolik DVT eller positiv D-dimer → fullständigt venöst ultraljud.
  • Vid misstänkt LE: börja med D-dimer kombinerat med klinisk sannolikhetsbedömning — LE kan då uteslutas hos ca 30 % av patienterna, med <1 % risk för tromboembolism de närmaste månaderna. DT-lungartärer bör inte vara första linjens test.
  • D-dimer bör INTE mätas vid hög klinisk sannolikhet för LE (lågt negativt prediktivt värde i den populationen), och är mindre användbar vid symtomduration >1 vecka pga. risk för falskt negativt svar.
  • Yngre patienter och patienter med hereditet för VTE bör utredas beträffande biokemiska trombogena rubbningar; fyra screeninganalyser kan tas i primärvården: B-TPK, B-EVF, P-APT-tid och P-PK.
  • Behandling och profylax med LMWH, warfarin eller DOAK; allt fler VTE-patienter behandlas idag med DOAK.

Tenta-fokus

Cut off för diagnostik av VTE är numera åldersanpassad. Den åldersrelaterade beslutsgränsen förbättrar biomarkörens prestanda vid venös trombos med färre falskt positiva resultat.

Kopplingar

Relaterat: Venös trombos, Djup ventrombos, Lungemboli, D-dimer, Wells score, Tromboembolism, Trombofili, DT-lungartärer