Enoxaparin

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1

KlassLågmolekylärt heparin (LMH)
VerkningsmekanismFörstärker antitrombins hämning av faktor Xa
HuvudindikationProfylax och behandling av venös tromboembolism
Viktigaste kontraindikationAktiv större blödning och tidigare HIT

Vad är det?

  • Lågmolekylärt heparin (LMH) för profylax och behandling av blodproppar.
  • Marknadsförs som Klexane.
  • Ges som subkutan injektion, oftast en till två gånger dagligen; doseras efter kroppsvikt.

Verkningsmekanism

  • Binder till antitrombin och accelererar dess hämning av faktor Xa i koagulationskaskaden.
  • På grund av den korta kedjelängden hämmar det företrädesvis faktor Xa och har relativt liten effekt på trombin (faktor IIa), till skillnad från ofraktionerat heparin.
  • Ger förutsägbar dos-responseffekt och kräver därför normalt ingen rutinmässig monitorering (kan följas med anti-Xa-nivå vid behov).

Indikationer

Kontraindikationer och försiktighet

  • Aktiv kliniskt signifikant blödning.
  • Tidigare heparininducerad trombocytopeni (HIT).
  • Svår njursvikt – ackumulering (dosjustering/monitorering krävs, elimineras renalt).
  • Försiktighet nära neuraxial anestesi (spinal hematomrisk).

Biverkningar och interaktioner

  • Blödning (vanligaste och viktigaste biverkningen).
  • Heparininducerad trombocytopeni (HIT) – mindre vanligt än vid ofraktionerat heparin men allvarligt.
  • Ökad blödningsrisk med NSAID, trombocythämmare och andra antikoagulantia.
  • Protamin reverserar effekten endast delvis.

Klinisk pärla

LMH ger mer förutsägbar effekt än ofraktionerat heparin och behöver oftast ingen monitorering – men vid grav njursvikt eller extrem vikt kan anti-Xa-nivå behöva följas.

Tenta-fokus

LMH hämmar framför allt faktor Xa (via antitrombin), medan ofraktionerat heparin hämmar både Xa och trombin. Protamin reverserar LMH endast partiellt.

Kopplingar