Plasmin

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas

Vad är det?

Plasmin är det aktiva serinproteas som bryter ned fibrin och därmed utgör fibrinolysens effektorenzym. Det bildas från proenzymet plasminogen och är den funktionella motvikten till trombin i hemostasens balansvåg.

Mekanism

• t-PA konverterar plasminogen → plasmin på koagelytan. Lokaliseringen är avgörande: både t-PA och plasminogen binder till fibrin, vilket gör aktiveringen effektiv just där koaglet sitter.
• Plasmin degraderar fibrinpolymeren till små fragment som fagocyteras av makrofager.
• Nedbrytningen av korsbundet fibrin ger de specifika fragmenten D-dimer, vilket är hela grunden för D-dimeranalysens specificitet.
• Fritt cirkulerande plasmin neutraliseras snabbt av α2-antiplasmin, medan fritt t-PA hämmas av PAI-1 — dubbel säkring mot systemisk fibrinolys.
• Plasmin spjälkar även fibrinogen, faktor V och faktor VIII, vilket bidrar till blödningsrisken vid överdriven fibrinolys.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Ökad plasminaktivitet ger stigande D-dimer; högsta värdena ses vid DIC, DVT, lungemboli och utbredd malignitet.
• Terapeutisk fibrinolys uppnås med rekombinant t-PA (rt-PA), som ökar plasminbildningen på koaglet — klinisk rutin vid trombosbehandling.
• Motsatt effekt eftersträvas med antifibrinolytika som tranexamsyra, vilken blockerar plasminogenets fibrinbindande lysinsäten.
• Plasminaktivitet mäts inte direkt i rutinen; systemets aktivitet bedöms indirekt via D-dimer och fibrinogen.

Kopplingar

Relaterat: Plasminogen, Fibrinolys, t-PA, D-dimer, Antiplasmin, Fibrin, Alteplas