Tranexamsyra

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1, MDBI

Vad är det?

Tranexamsyra är ett antifibrinolytiskt läkemedel som används för att minska blödning genom att hämma nedbrytningen av fibrinproppar.

Varför är det viktigt / Mekanism

Tranexamsyra binder till plasminogen och förhindrar att det binder till fibrin och aktiveras till plasmin. Utan aktivt plasmin kan inte fibrinnätverket brytas ned, vilket gör att befintliga blodproppar får stå kvar längre och blödning minskar.

Klinisk relevans & Diagnostik

Tranexamsyra används vid kraftig menstruationsblödning, trauma med stor blödningsrisk, samt som antidot vid överdosering av fibrinolytika (t.ex. Alteplas). Det används även profylaktiskt vid vissa kirurgiska ingrepp för att minska peroperativ blödning.

Klinisk pärla

Tranexamsyra är funktionell motsats till Alteplas: Alteplas aktiverar plasminogen (löser upp proppar), tranexamsyra blockerar aktiveringen av plasminogen (bevarar proppar).

Klinisk kemi

Tranexamsyra är ett läkemedel och ingen analyt — koncentrationen mäts inte i rutinsjukvård. Laboratoriemedicinskt bedöms i stället den blödningsbenägenhet som motiverar behandlingen och den fibrinolytiska aktivitet läkemedlet hämmar.

• P-D-dimer: mäter nedbrytningsprodukter av korsbundet fibrin och är det praktiska måttet på pågående fibrinolys. Analyseras immunkemiskt med turbidimetri eller latexagglutination i citratplasma. Högt värde speglar samtidigt aktiverad koagulation och fibrinolys och har lågt positivt prediktivt värde för trombos.
• P-Fibrinogen: sjunker vid hyperfibrinolys och konsumtion; följs vid massiv blödning där tranexamsyra kombineras med fibrinogensubstitution.
• Fysiologiska motsvarigheter: α2-antiplasmin inaktiverar fritt plasmin och PAI-1 hämmar fritt t-PA respektive U-PA. Tranexamsyra härmar α2-antiplasminets funktion genom att blockera plasminogenets lysinbindningsställen mot fibrin.
• Blödningsutredning före insättning: APTT, PK(INR), B-TPK samt vid slemhinneblödning även vWF-analyser. B-TPK referensintervall 165–387 × 10⁹/L (kvinnor) och 145–348 × 10⁹/L (män).
• Indikationsstyrd användning: vid von Willebrands sjukdom och andra lindriga blödningsrubbningar är tranexamsyra tillsammans med Desmopressin förstahandsval vid menorragi och slemhinneblödning.
• Preanalys: koagulationsprover tas i citratrör med 1 del citrat till 9 delar blod. Underfyllt rör ger falskt förlängd APTT och PK(INR); plasma fryses vid −20 °C om analysen inte görs direkt. Hemolyserat prov kan inte användas.

Klinisk pärla

Tranexamsyra påverkar varken APTT eller PK(INR) — normala rutinkoagulationsprover utesluter alltså inte att patienten har nytta av antifibrinolytisk behandling. En ren fibrinolysdefekt syns inte i rutinkoagulationen.

Indikationer, verkningsmekanism & kontraindikationer

Aspekt	Innehåll
Indikationer	Blödning och blödningsprofylax (trauma, kirurgi, menorragi, postpartum).
Verkningsmekanism	Antifibrinolytikum — blockerar plasminogens lysinbindningsställe → hämmar fibrinolys.
Kontraindikationer	Aktiv tromboembolisk sjukdom, DIC (relativt), blödning från övre urinvägar (koagelrisk).
Försiktighet / biverkningar	Trombosrisk, kramper vid höga doser/njursvikt (dosjustera).

Kopplingar

Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas

Relaterat: 01 Hemostas och Farmakogenetik, Alteplas (t-PA), Fibrin, Fibrinolys, D-dimer, Antiplasmin, Citratrör