Blod

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1

Vad är det?

• Kroppens flytande transportvävnad, ca 5 liter hos vuxen (~7 % av kroppsvikten), bestående av plasma (~55 %) och celler (~45 %).
• Plasma: vatten (~92 %), proteiner (~7 %: Albumin 60 %, globuliner, Fibrinogen), elektrolyter, näringsämnen, avfall, hormoner. Serum = plasma minus koagulationsfaktorer.
• Celler: erytrocyter (4,5–5,5 × 10¹²/l), leukocyter (4–10 × 10⁹/l), trombocyter (150–350 × 10⁹/l).
• Hematokrit = cellvolymandelen, ~0,40–0,50 hos män, 0,36–0,46 hos kvinnor.

Varför är det viktigt / Mekanism

• Fyra funktioner: transport (gaser, näring, avfall, hormoner, värme), försvar (leukocyter, Antikroppar, Komplementsystemet), Hemostas, och homeostas (pH-buffring, vätske- och elektrolytbalans, temperaturutjämning).
• Albumin är plasmans arbetsmyra: står för ~75–80 % av det kolloidosmotiska trycket (~25 mmHg), vilket enligt Starlings krafter är det som håller kvar vätskan intravasalt. Dessutom transportprotein för bilirubin, fria fettsyror, kalcium, hormoner och många läkemedel. Hypoalbuminemi ger både ödem och ändrad fri läkemedelsfraktion.
• Erytrocyten är optimerad till besatthet: kärnlös och organellfri (maximalt utrymme för Hemoglobin), bikonkav (stor yta per volym, kort diffusionssträcka, deformerbar nog att passera 3 µm kapillärer), och helt beroende av anaerob glykolys — den kan inte konsumera det syre den transporterar. Livslängd 120 dagar, nedbrytning i mjälte och lever.
• Hematokritens paradox: högre hematokrit ger högre syrgasinnehåll men också högre viskositet och därmed högre Perifert motstånd. Optimum ligger kring 0,45; vid polycytemi överväger viskositetsnackdelen och tromboembolirisken.
• Blodvolymen fördelas ojämnt: ~65 % i vensystemet (kapacitanskärl), ~15 % i artärerna, ~5 % i kapillärerna, resten i hjärta och lungkretslopp.
• Blodbildning sker i röd Benmärg från pluripotenta hematopoetiska stamceller, styrd av Erytropoetin (njure, syrekänslig via HIF), trombopoetin (lever) och G-CSF.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Blodstatus med differentialräkning är den mest beställda laboratorieanalysen; MCV och retikulocyter styr Anemiutredningen (mikrocytär/normocytär/makrocytär; hypo- respektive hyperproliferativ).
• ABO och RhD avgör transfusionsförenlighet: anti-A/anti-B är naturligt förekommande IgM → intravaskulär hemolys vid felaktig transfusion; anti-D är förvärvat IgG → passerar placenta → hemolytisk sjukdom hos nyfödd, varav profylax med anti-D.
• Blodkomponentterapi: erytrocytkoncentrat vid Hb-transfusionsgräns (restriktiv strategi, ofta 70 g/l, 80 g/l vid kardiovaskulär sjukdom), trombocyter, plasma, fibrinogenkoncentrat.
• Massiv blödning behandlas med balanserad transfusion (erytrocyter:plasma:trombocyter ~1:1:1) och Tranexamsyra tidigt.
• Blodvolymsbedömning kliniskt: kapillär återfyllnad, halsvensfyllnad, ortostatism, laktat, urinproduktion — Hb är opålitligt vid akut blödning eftersom koncentrationen initialt är oförändrad.

Klinisk pärla

Att Hb inte sjunker direkt vid akut blödning är en av akutmedicinens vanligaste fällor: patienten förlorar helblod, alltså plasma och celler i samma proportion, och koncentrationen ändras först när interstitiell vätska eller infunderad kristalloid hunnit späda ut den. Ett normalt Hb utesluter aldrig pågående blödning.

Tenta-fokus

Kunna blodets sammansättning med normalvärden, albumins roll för kolloidosmotiskt tryck och läkemedelsbindning, erytrocytens strukturanpassningar, samt varför anti-A/anti-B (IgM) och anti-D (IgG) ger helt olika kliniska bilder.

Kopplingar

Relaterat: Hemoglobin, Anemi, Albumin, Hemostas, Kärlsystemet, Starlings krafter, Erytropoetin, Benmärg, Trombocytopeni