Giardiasis

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Giardiasis är en tarminfektion orsakad av flagellaten Giardia lamblia (även kallad G. intestinalis eller G. duodenalis), en protozo.
• Världens vanligaste protozoorsakade diarrésjukdom och en av de vanligaste orsakerna till turistdiarré och långvarig diarré efter utlandsresa.
• Parasiten är icke-invasiv och stannar i tunntarmens lumen och på slemhinneytan.

Smittväg och livscykel

• Smittar fekal-oralt via förorenat vatten, mat eller direkt person-till-person (förskolor, hushållskontakter, MSM).
• Mycket låg infektionsdos — så få som 10–25 cystor räcker.
• Cystor är det infektiösa och miljötåliga stadiet; de är resistenta mot vanlig klorering av dricksvatten.
• I duodenum exsysterar cystan och frisätter två trofozoiter som fäster vid tunntarmsepitelet med en ventral sugskiva.
• Encystering sker i jejunum/ileum och cystor utsöndras i faeces.
• Zoonotisk reservoar finns hos bäver (“beaver fever”), hund och boskap.

Patofysiologi

• Trofozoiterna orsakar mekanisk barriär över epitelytan och skadar mikrovilli → borstbrämsatrofi.
• Sekundär laktasbrist och disackaridasbrist ger osmotisk diarré.
• Ökad apoptos av enterocyter och ökad permeabilitet mellan tight junctions.
• Resultatet är malabsorption av fett, fettlösliga vitaminer och kolhydrater.
• Parasiten undviker immunförsvaret genom antigen variation av ytproteiner (VSP); sekretoriskt IgA är centralt för utläkning — därför är patienter med hypogammaglobulinemi och IgA-brist särskilt utsatta för kroniska infektioner.

Symtom

• Inkubationstid 1–2 veckor.
• Voluminös, illaluktande, fettglänsande diarré (steatorré), uppblåsthet, ökad gasbildning, rapningar med svavellukt.
• Buksmärta, illamående, aptitlöshet, viktnedgång.
• Ingen feber, inget blod i avföringen och ingen tenesmus — talar emot invasiv bakteriell orsak.
• Kroniska besvär: malabsorption, viktnedgång, hos barn tillväxthämning, järnbristanemi, B12-brist och laktosintolerans som kan kvarstå månader efter utläkning.
• Postinfektiös IBS och kronisk trötthet är väldokumenterade följdtillstånd.

Diagnostik

• Antigentest (ELISA) eller PCR i faeces är förstahandsmetod — betydligt känsligare än mikroskopi.
• Mikroskopi av faeces för cystor och trofozoiter; utsöndringen är intermittent så tre prov olika dagar rekommenderas.
• Duodenalaspirat eller tunntarmsbiopsi i svårutredda fall visar trofozoiter på slemhinnan och partiell villusatrofi.
• Överväg utredning av immunbrist (IgA, IgG-subklasser) vid recidiverande giardiasis.
• Differentialdiagnoser: celiaki, tropisk sprue, laktosintolerans, kryptosporidios, cyklosporiasis, IBS.

Behandling

• Metronidazol 400 mg x 3 i 5–7 dagar, eller tinidazol 2 g som engångsdos (bättre följsamhet).
• Alternativ: nitazoxanid, albendazol, paromomycin (förstahandsval hos gravida i första trimestern eftersom det inte absorberas).
• Vid terapisvikt: överväg reinfektion, dålig följsamhet, nitroimidazolresistens eller underliggande immunbrist; kombinationsbehandling metronidazol + albendazol.
• Behandla laktosintolerans symtomatiskt — undvik laktos i några veckor efter utläkning.
• Prevention: koka eller filtrera dricksvatten (kloring räcker inte), god handhygien.

Klinisk pärla

Kvarstående diarré och uppblåsthet efter avslutad och adekvat giardiabehandling betyder oftast inte terapisvikt — det är den sekundära laktasbristen som tar veckor till månader att normaliseras när mikrovilli återhämtar sig. Föreslå laktosreducerad kost i stället för en ny antibiotikakur.

Tenta-fokus

Giardia ger malabsorptionsdiarré UTAN feber, blod eller slem — det skiljer den från invasiva bakterier och från Entamoeba histolytica. Kom ihåg låg infektionsdos, klorresistenta cystor, sugskivan i duodenum, och sekretoriskt IgA:s nyckelroll (recidiverande giardiasis = tänk IgA-brist eller CVID).

Kopplingar

• Giardia lamblia — agens
• Metronidazol — förstahandsbehandling
• Mikrovilli — skadas och ger malabsorption
• Malabsorption — den centrala patofysiologiska konsekvensen
• Sekretoriskt IgA — avgörande för utläkning
• Paromomycin — alternativ vid graviditet