IBS

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi

Vad är det?

IBS står för irritable bowel syndrome, irriterade tarmens syndrom — en funktionell tarmstörning med buksmärta, uppblåsthet och ändrade avföringsvanor utan påvisbar organisk inflammation eller strukturell skada. Diagnosen är klinisk och ställs efter att organisk sjukdom uteslutits.

Mekanism

• Symtomen förklaras av störd tarmmotorik, visceral hypersensitivitet, förändrad tarmflora och rubbad hjärn–tarmaxel — inte av vävnadsdestruktion.
• Eftersom det inte sker någon neutrofil infiltration i tarmslemhinnan frisätts inte kalprotektin till tarmlumen → fekalt kalprotektin är normalt.
• Övriga inflammationsmarkörer som CRP och SR är typiskt normala, liksom blodstatus.
• Differentialdiagnostiskt kan Celiaki, laktosintolerans och Gallsaltsdiarré ge IBS-liknande bild men har egna, påvisbara mekanismer.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Den centrala kliniska frågan är att skilja IBS från IBD (Crohns sjukdom och Ulcerös kolit).
• F-Kalprotektin är det enskilt bästa provet för denna åtskillnad hos vuxna: normalt värde gör IBD osannolikt och kan bespara patienten koloskopi.
• Basal utredning vid misstänkt IBS: blodstatus, CRP, F-Kalprotektin, anti-tTG med total-IgA samt vid diarré fecesodling och clostridiumtoxin.
• Varningstecken som talar emot IBS och motiverar vidare utredning: Viktminskning, blod i avföringen (F-Hb positivt), anemi, nydebut hos äldre.

Kopplingar

Relaterat: Kalprotektin, Inflammatorisk tarmsjukdom, Crohns sjukdom, Ulcerös kolit, Koloskopi, Diarré, Celiaki