Rifaximin
Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1
| Klass | Icke-absorberbart bredspektrumantibiotikum (rifamycinderivat) |
| Verkningsmekanism | Hämmar bakteriellt RNA-polymeras – verkar lokalt i tarmlumen |
| Huvudindikation | Förebygga Hepatisk encefalopati; resenärsdiarré; IBS-D |
| Viktigaste kontraindikation | Tarmobstruktion; överkänslighet mot rifamyciner |
Vad är det?
- Rifaximin (märkesnamn Xifaxan) är ett semisyntetiskt rifamycinderivat med minimal systemisk absorption.
- Verkar nästan uteslutande i tarmlumen, vilket ger hög lokal koncentration och låg systemtoxicitet.
Verkningsmekanism
- Binder till betasubenheten av det bakteriella DNA-beroende RNA-polymeraset → hämmar bakteriell RNA-syntes (samma målenzym som Rifampicin).
- Har brett spektrum mot både grampositiva och gramnegativa aeroba och anaeroba tarmbakterier.
- Vid Hepatisk encefalopati minskar den mängden ammoniakproducerande tarmbakterier → sänkt Ammoniak-belastning på hjärnan.
Indikationer
- Sekundärprofylax mot Hepatisk encefalopati vid Levercirros (ofta i kombination med Laktulos).
- Resenärsdiarré orsakad av icke-invasiv E. coli.
- Diarrédominerad IBS (IBS-D).
- Ibland vid SIBO (bakteriell överväxt i tunntarmen).
Kontraindikationer och försiktighet
- Tarmobstruktion (ileus).
- Överkänslighet mot rifaximin eller andra rifamyciner.
- Ska inte användas vid invasiv/systemisk infektion eller blodig diarré (verkar bara lokalt).
- Försiktighet vid svårt nedsatt Leverfunktion (viss ökad absorption).
Biverkningar och interaktioner
- Generellt mycket vältolererat pga låg absorption: illamående, buksmärta, flatulens, huvudvärk.
- Sällsynt Clostridioides difficile-associerad diarré.
- Låg resistensutvecklingsrisk och få systemiska interaktioner.
Klinisk pärla
Kombinationen laktulos + rifaximin är standard för att förebygga återkommande hepatisk encefalopati – laktulos ökar utsöndringen av ammoniak och rifaximin minskar den ammoniakbildande floran.
Tenta-fokus
Rifaximin verkar lokalt i tarmen (minimal absorption). Vid hepatisk encefalopati är målet att minska tarmbakteriernas ammoniakproduktion. Fungerar därför inte vid systemiska infektioner.