Uteslutningsdiagnos
Kurs: MDBI
| Typ | Diagnostiskt principbegrepp / resonemang |
| Innebörd | Diagnos som ställs först när andra rimliga orsaker uteslutits |
| Nyckelpoäng | Kräver adekvat utredning innan den får sättas |
Vad är det?
- En diagnos som inte kan bekräftas med ett enskilt specifikt test, utan som ställs genom att systematiskt utesluta andra möjliga orsaker till patientens symtom eller fynd.
- Bygger på att man aktivt letat efter och avfärdat de differentialdiagnoser som är farligare eller vanligare.
- Vanlig i sammanhang där det saknas biomarkör eller patognomont histologiskt fynd.
Klinisk betydelse
- Exempel: Irritabel tarm (IBS), många fall av Feber av oklar genes, vissa vaskuliter och funktionella tillstånd.
- Inom patologin: en malignitet som primär Vaginalcancer ställs bara sedan Cervixcancer/Vulvacancer uteslutits; melanom kan kräva att metastas uteslutits före primärdiagnos.
- Risk: en uteslutningsdiagnos som sätts för tidigt (utan tillräcklig utredning) kan dölja en allvarlig underliggande sjukdom.
Tenta-fokus
En uteslutningsdiagnos får sättas först när relevanta och särskilt allvarliga differentialdiagnoser har uteslutits — inte som en genväg när utredningen är ofullständig.
Klinisk pärla
Fråga alltid: “Vad har jag uteslutit, och hur?” Om svaret är “ingenting” är det inte en uteslutningsdiagnos utan en gissning.
Kopplingar
- Differentialdiagnos — själva grunden för resonemanget
- Diagnos — övergripande begrepp
- Sensitivitet och specificitet — styr hur väl ett test kan utesluta
- Biomarkör — dess frånvaro gör att man tvingas resonera bort alternativ