Gastrointestinalkanalen

Vad är det?

Gastrointestinalkanalen är mag-tarmkanalen — från ventrikeln via duodenum och övriga tunntarmen till kolon och rektum. Ur klinisk kemisk synvinkel är den både en källa till enzymer i plasma och det organsystem som undersöks vid malabsorption och gastrointestinal blödning.

Enzymkälla: P-CK återspeglar främst skelettmuskulaturen, i andra hand myokard, gastrointestinalkanalen och gravid uterus — glatt muskulatur i tarmväggen bidrar alltså till plasmanivån.
Tarm-ALP: tunntarmsepitelet uttrycker ett eget isoenzym av ALP, som kan öka efter fettrik måltid hos personer med blodgrupp 0 eller B som dessutom är sekretorer, samt vid kraftig inflammatorisk aktivitet i tarmmucosan och ofta vid levercirros.
Absorption: gallsalter och pankreasenzymer krävs för fettupptag i tunntarmen; B12 absorberas i terminala ileum med hjälp av intrinsic factor från ventrikeln.
Blodkälla: blödning var som helst i kanalen ger hemoglobin i faeces; proteinnedbrytning under passagen gör att immunkemiska F-Hb-metoder är mer känsliga för blödningar från nedre mag-tarmkanalen.

Vid misstänkt blödning: F-Hb (immunologisk metod, ingen risk för falskt positiva fynd av födointag) och blodstatus med järnstatus. Melena talar för övre blödning, färskt blod för nedre.
Vid misstänkt inflammation: F-kalprotektin, som skiljer IBD från funktionell tarmstörning.
Vid misstänkt malabsorption: celiakiserologi med IgA-anti-tTG och total-IgA, F-elastas för pankreasfunktion samt folat, B12, järn och kalcium.
Vid ventrikelsjukdom: fS-pepsinogen och fS/fP-gastrin samt gastroskopi.