Streptococcus anginosus
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Bakterie — grampositiv kock i kedjor, fakultativt anaerob |
| Grupp | Streptococcus anginosus-gruppen (SAG), tidigare “milleri-gruppen” |
| Arter | S. anginosus, S. constellatus, S. intermedius |
| Nyckelfynd | Abscessbildning — den enda viridansgrupp som gör detta |
| Behandling | Bensylpenicillin + dränage; Ceftriaxon vid CNS-engagemang |
Mikrobiologi
- Grampositiva kocker i kedjor; små kolonier (< 0,5 mm) med karakteristisk karamell-/smörkolalukt (diacetyl) på blodagar.
- Hemolysmönstret varierar: alfa-, beta- eller gammahemolys — vilket gör att de ofta felklassas som “viridansstreptokocker”.
- Lancefield-gruppering är opålitlig: kan bära grupp A, C, F eller G-antigen, eller vara ogrupperbara. Grupp F är vanligast.
- Tillhör normalflora i munhåla, Gastrointestinalkanalen och vagina — därför alltid fråga: är fyndet kolonisering eller invasion?
Patogenes
- Till skillnad från övriga viridansstreptokocker har SAG uttalad förmåga att bilda abscesser.
- Virulensfaktorer: hyaluronidas, kondroitinsulfatas och DNas som bryter ned vävnadsmatrix och underlättar spridning; intermedilysin (ILY) hos S. intermedius är ett humanspecifikt porbildande cytolysin som lyserar celler.
- Bildar Biofilm och verkar ofta i synergi med anaerober (Fusobacterium, Prevotella, Bacteroides) — blandinfektion är regel.
- Spridning sker per continuitatem från slemhinna eller hematogent vid bakteriemi.
Klinisk bild — artspecifika mönster
| Art | Typisk lokal | Klinisk association |
|---|---|---|
| S. intermedius | Hjärna och lever | Hjärnabscess, leverabscess; högst abscessfrekvens |
| S. constellatus | Thorax | Empyem, lungabscess, mediastinit |
| S. anginosus | Buk och urogenitalt | Intraabdominell abscess, Bakteriemi |
- Vanliga presentationer: Peritonsillär abscess, odontogena infektioner, Ludwigs angina, Flegmone i huvud-halsområdet, Empyem efter pneumoni, Endokardit (mindre vanligt än hos S. sanguinis).
- Klinik är ofta smygande med subfebrilitet, viktnedgång och lokala symtom snarare än septisk chock.
Diagnostik
- Blododling och odling från abscessmaterial; MALDI-TOF ger säker artbestämning, vilket 16S-PCR också gör vid negativ odling efter antibiotika.
- Fynd i blododling ska aldrig avfärdas som kontamination — leta alltid efter en abscess: DT buk, DT thorax eller MR hjärna beroende på art och klinik.
- Ekokardiografi vid upprepade positiva blododlingar.
- CRP och LPK är ofta måttligt förhöjda trots omfattande abscess.
Behandling
- Dränage är avgörande — antibiotika ensamt läker sällan en etablerad abscess > 3 cm.
- Förstahand: Bensylpenicillin 3 g x 4 iv. Nästan alla isolat är penicillinkänsliga (MIC oftast < 0,12 mg/L).
- Vid Hjärnabscess: Cefotaxim eller Ceftriaxon + Metronidazol (för anaerob samverkansflora) i 6–8 veckor.
- Vid penicillinallergi: Klindamycin eller Vankomycin; makrolidresistens förekommer i 10–30 %.
- Långa behandlingstider: 4–6 veckor vid djupa abscesser, styrt av kliniskt och radiologiskt svar.
Klinisk pärla
Växt av Streptococcus anginosus-gruppen i blod eller pus ska tolkas som ett abscesslarm. Frågan är inte om det finns en abscess utan var den sitter. Artbestämningen ger en ledtråd om vart man ska rikta bilddiagnostiken: intermedius → hjärna/lever, constellatus → thorax, anginosus → buk.
Tenta-fokus
Kunna skilja SAG från övriga Viridansstreptokocker: de vanliga viridans (S. mitis, S. sanguinis) ger Endokardit efter tandingrepp och bakteriemi hos neutropena, medan anginosus-gruppen ger abscesser. Kom ihåg karamellukten och att Lancefield-gruppering inte är användbar för identifiering.
Kopplingar
- Hjärnabscess — klassisk manifestation, ofta S. intermedius
- Empyem — thorakal manifestation, ofta S. constellatus
- Flegmone — diffus mjukdelsinfektion som kan övergå i abscess
- Viridansstreptokocker — övergripande grupp som SAG traditionellt räknats till
- Trismus — vanligt symtom vid huvud-halsabscess orsakad av SAG