Flegmone
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Diffus, icke avgränsad varig Inflammation i mjukdelar |
| Vanligaste agens | Streptococcus pyogenes, Staphylococcus aureus |
| Nyckelfynd | Rodnad, svullnad, värme, smärta utan fluktuerande abscessvägg |
| Kontrast | Abscess = avgränsad varhärd; flegmone = utbredd spridning |
| Behandling | Bensylpenicillin/Kloxacillin i.v., kirurgi vid nekros |
Vad är det?
- Flegmone (av grekiskans phlegmone, brand) betecknar en diffust utbredd purulent inflammation som sprider sig längs vävnadsplan i stället för att kapslas in.
- Ordet används kliniskt delvis synonymt med djup Cellulit, men betonar att processen saknar avgränsning och kan följa fascior, senskidor och muskelloger.
- Motsatsen är Abscess, där värdens inflammatoriska svar lyckats bygga en pyogen membranvägg runt varet.
Patofysiologi
- Streptococcus pyogenes producerar spridningsfaktorer: hyaluronidas bryter ned hyaluronsyra i grundsubstansen, streptokinas löser fibrin och DNas bryter ned viskös DNA-rik pus.
- Bristen på fibrinavgränsning gör att exsudatet vandrar fritt i lucker bindväv — därför diffus utbredning.
- Neutrofilrik infiltration med proteasfrisättning ger vävnadsnedbrytning; vid utebliven kontroll utvecklas Nekros.
- Staphylococcus aureus producerar däremot koagulas, som bildar fibrinvall — förklarar varför stafylokocker oftare ger avgränsad Abscess.
Klinisk bild
- Klassiska inflammationstecken: rubor, tumor, calor, dolor, functio laesa.
- Oskarp avgränsning mot frisk hud, ingen fluktuation initialt.
- Feber, allmänpåverkan, förhöjt CRP och Leukocytos.
- Lokalisationer med särskild klinisk tyngd: orbita (periorbital/orbital flegmone), munbotten (Ludwigs angina), hand (senskideflegmone), perinefritiskt.
Differentialdiagnoser
| Tillstånd | Skiljande drag |
|---|---|
| Abscess | Fluktuation, avgränsad, dräneras kirurgiskt |
| Erysipelas | Skarpt avgränsad, upphöjd rodnad, ytlig (dermis + lymfkärl) |
| Nekrotiserande fasciit | Smärta ur proportion, snabb progress, hudmissfärgning, krepitationer |
| Djup ventrombos | Svullnad utan uttalad rodnad, ingen feber |
| Gikt/kristallartrit | Ledlokaliserad, hyperurikemi, snabbt insättande |
Diagnostik
- I första hand klinisk diagnos; markera rodnadens utbredning med penna för att följa progress.
- CRP, LPK, kreatinin, laktat; blododling före antibiotika vid feber.
- Odling från sår eller aspirat; vid djup process Ultraljud eller Datortomografi för att utesluta abscess eller gasbildning.
- LRINEC-score kan stödja misstanke om Nekrotiserande fasciit men får aldrig ersätta klinisk bedömning.
Behandling
- Antibiotika i.v. vid systempåverkan: Bensylpenicillin 1–3 g x 3 vid streptokockmisstanke, Kloxacillin 2 g x 3 vid stafylokockmisstanke.
- Vid oklar genes eller sårinfektion väljs preparat med stafylokocktäckning; Klindamycin tillägges vid toxinproducerande streptokocker (hämmar proteinsyntes och därmed toxinproduktion).
- Immobilisering, högläge och smärtlindring.
- Kirurgi: incision och dränage vid abscessbildning, akut revision vid nekros.
Klinisk pärla
Koagulas är nyckeln till att förstå skillnaden: Staphylococcus aureus “murar in” sig och ger abscess, Streptococcus pyogenes “gräver sig fram” med hyaluronidas och ger flegmone. Det förklarar också varför stafylokockinfektion kräver kniv medan streptokockinfektion ofta svarar bra på enbart penicillin.
Tenta-fokus
Smärta som är kraftigt oproportionerlig mot hudfynden, snabb timvis progress, hudblåsor eller krepitationer talar för Nekrotiserande fasciit — ett kirurgiskt akutfall där antibiotika ensamt inte räcker. Kunna skilja Erysipelas (skarp gräns, ytlig) från flegmone (diffus, djup).
Kopplingar
- Abscess — den avgränsade motsatsen, kräver dränage
- Streptococcus pyogenes — huvudagens via hyaluronidas och streptokinas
- Staphylococcus aureus — koagulaspositiv, ger hellre abscess
- Erysipelas — ytlig, skarpt avgränsad hudinfektion
- Nekrotiserande fasciit — den livshotande differentialdiagnosen
- Inflammation — den underliggande vävnadsreaktionen