Slemhinna
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas
Vad är det?
Slemhinna (mukosa) är den fuktiga epitelbeklädnaden i näsa, munhåla, gastrointestinalkanalen, luftvägar och urogenitalsystem. I hemostassammanhang är slemhinnorna, tillsammans med huden, den typiska blödningslokalen vid rubbningar i den primära hemostasen.
Mekanism
- Slemhinnan är tunn, rikligt kärlförsörjd och saknar hudens skyddande keratinlager, vilket gör de ytliga kapillärerna mekaniskt utsatta.
- Kapillärtätheten upprätthålls kontinuerligt av trombocyter och von Willebrandfaktor; vid trombocytopeni eller trombocytfunktionsdefekt uppstår därför spontana slemhinneblödningar.
- Blödning på grund av trombocytrubbningar är vanligen lokaliserad till ytliga ställen som hud och mukösa membraner, börjar omedelbart och kan vanligen kontrolleras med lokala åtgärder.
- Motsatt gäller vid plasmakoagulationsdefekter: blödningen kommer timmar till dagar efter skada, påverkas ej av lokal terapi och sitter djupt i muskler, leder och kroppskaviteter.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Anamnesen vid blödningsutredning ska aktivt efterfråga slemhinneblödningar: näsblödning, munhåleblödning, blödning vid tandextraktion, GI-blödning och kraftiga menstruationsblödningar.
- Dessa symtom poängsätts i blödningsscore; summan anges som normalvärde om den är <4 för män och <6 för kvinnor.
- Slemhinneblödning som dominerande symtom styr utredningen mot TPK, P-vWF-aktivitet och antigen samt Faktor VIII — inte i första hand mot faktorbrister i den sekundära hemostasen.
- Lokalbehandling med tranexamsyra är särskilt effektiv just vid slemhinneblödningar, eftersom slemhinnor har hög lokal fibrinolytisk aktivitet.
Kopplingar
Relaterat: Slemhinneblödning, Epistaxis, Primär hemostas, Hud, Menorragi, Trombocytopeni, Tranexamsyra