Campylobacter jejuni

Kurs: Basvetenskap 6 Typ: Bakterie · Gramnegativ krökt stav · mikroaerofil · Zoonos

Snabbfakta

Fält	Värde
Agenstyp	Bakterie, ej sporbildande
Familj	Campylobacteraceae (epsilonproteobakterier)
Gram och morfologi	Gramnegativ, smal spiralformad/krökt stav; två sammanlagda celler ger “måsvinge”- eller S-form
Oxidas / katalas	Oxidaspositiv, katalaspositiv
Hippuratshydrolys	Positiv – skiljer C. jejuni från C. coli
Rörlighet / sporer	Mycket snabb korkskruvsrörelse via polär flagell; inga sporer
Syrekrav	Mikroaerofil: kräver 5 % O₂, 10 % CO₂ – växer varken aerobt eller anaerobt
Växtbetingelser	Termofil, optimum 42 °C; selektiva medier Skirrow, CCDA, Butzler
Reservoar	Tarmkanalen hos fjäderfä (kyckling), nötkreatur, hund, katt, vilda fåglar
Vektor	Ingen
Smittväg	Livsmedelsburen (otillräckligt tillagad kyckling, korskontamination), opastöriserad mjölk, förorenat vatten, direktkontakt med djur
Infektionsdos	Mycket låg, ~500–800 bakterier
Inkubationstid	2–5 dygn (kan vara 1–10)
R₀	Person-till-person-smitta är ovanlig; effektivt R₀ nära 0 – sjukdomen är livsmedelsburen, inte epidemisk
Målorgan	Tunntarmens distala del och kolon
Anmälningspliktig	Ja, enligt Smittskyddslagen

Vad är agenset?

• Campylobacter jejuni är en gramnegativ, krökt eller spiralformad stav med en enda polär flagell i varje ände.
• Namnet betyder “krökt stav” (grek. kampylos).
• Den är mikroaerofil – den kräver en syrehalt lägre än luftens men högre än noll. Detta gör att den inte växer på vanliga aeroba odlingsplattor, vilket förklarar varför den upptäcktes så sent som orsak till diarré (1970-talet) trots att den är den vanligaste bakteriella tarmpatogenen.
• Den är termofil med tillväxtoptimum vid 42 °C, vilket motsvarar fåglarnas kroppstemperatur – därav den enorma reservoaren i fjäderfä.
• I ett direktpreparat ses den ofta som två sammanhängande celler som bildar en “måsvinge” eller ett S.

Klinisk pärla

Om ett tarmodlingssvar dröjer extra länge beror det ofta på att campylobacterplattan måste inkuberas mikroaerofilt vid 42 °C i 48–72 timmar. En negativ vanlig faecesodling utesluter inte campylobacter om laboratoriet inte specifikt sökt efter den.

Epidemiologi

• Den vanligaste bakteriella orsaken till gastroenterit i Sverige och i hela den industrialiserade världen – fler fall än salmonella och shigella tillsammans.
• I Sverige anmäls ungefär 6 000–10 000 fall per år; ungefär hälften är inhemskt smittade.
• Tydlig sommartopp (juli–augusti) i Sverige, kopplad till grillsäsongen och till att den svenska kycklingflockens kolonisationsgrad stiger på sommaren.
• Ett stort inhemskt utbrott 2016–2017 kunde spåras till bristande hygien i ett slakteri – incidensen följde kycklingproducenternas prevalenskurvor nästan exakt.
• Globalt drabbas småbarn i låginkomstländer upprepade gånger; de utvecklar delvis immunitet, varför turister från höginkomstländer blir sjukare än lokalbefolkningen.
• Höginkomstländer: incidenstoppar hos småbarn (0–4 år) och hos unga vuxna (20–29 år, “första egna kycklingen”).

Smittvägar och smittsamhet

• Livsmedel – framför allt otillräckligt genomstekt kyckling, men korskontamination i köket (skärbräda, kniv, händer) är sannolikt viktigare än den ätna kycklingen i sig.
• Opastöriserad mjölk och förorenat dricksvatten (utbrott efter regn och ytvattenpåverkan).
• Direktkontakt med sällskapsdjur, särskilt valpar och kattungar med diarré.
• Mycket låg infektionsdos – bara några hundra bakterier räcker, till skillnad från salmonella som ofta kräver 10⁵–10⁸.
• Person-till-person-smitta är ovanlig men förekommer vid dålig handhygien, särskilt från blöjbarn.
• Utsöndringen i faeces varar i genomsnitt 2–3 veckor efter symtomdebut utan antibiotika.

Var och hur infekterar den? Tropism och patogenes

• Bakterien passerar magsäcken (skyddas av födan och av att låg dos räcker) och når jejunum, ileum och kolon.
• Kemotaxi mot mucin och galla styr bakterien genom slemlagret; den spiralformade cellen med korkskruvsrörelse är extremt väl anpassad för att borra sig genom visköst slem.
• Adhesion via CadF (binder Fibronektin på epitelcellens basolaterala yta), JlpA och PEB1.
• Invasion av tarmepitelet sker via ett mikrotubuli-beroende upptag – campylobacter är en invasiv patogen, vilket förklarar att avföringen ofta innehåller blod och leukocyter (till skillnad från enterotoxinorsakad vattnig diarré).
• Bakterien tar sig till lamina propria och mesenteriella lymfkörtlar; bakteriemi förekommer men är ovanlig (<1 %) hos immunkompetenta, vanligare vid HIV och hypogammaglobulinemi.
• Resultatet är en inflammatorisk kolit med kryptabscesser som histologiskt kan vara omöjlig att skilja från ett skov av Inflammatorisk tarmsjukdom.

Virulensfaktorer

• Polär flagell och korkskruvsrörelse – både motilitet och adhesionsfaktor; flagellen fungerar dessutom som sekretionssystem för invasionsproteinerna Cia.
• Flagellinets glykosylering gör att den inte känns igen av TLR5 – campylobacter undgår därmed en central del av det medfödda immunförsvaret.
• CDT (cytoletalt distenderande toxin) – ett tredelat toxin (CdtA, CdtB, CdtC) där CdtB är ett DNas som klipper värdcellens DNA → cellcykelstopp i G2/M → cellen sväller och dör. Samma toxinfamilj finns hos Haemophilus ducreyi.
• CadF, JlpA, PEB1 – adhesiner.
• LOS (lipooligosackarid) med sialylerade gangliosidliknande strukturer – både serumresistens och grunden för molekylär mimikri (se nedan).
• Kapselliknande polysackarid med fasvariation – undgår antikroppar.
• Fasvariation genom homopolymera nukleotidsträckor – bakterien slår slumpmässigt av och på ytstrukturer och byter ständigt antigen skepnad.

Symtom och klinisk bild

• Prodromalfas i 12–24 timmar med feber, huvudvärk, muskelvärk och sjukdomskänsla – ofta innan någon diarré alls uppträder.
• Buksmärta som kan vara mycket intensiv och krampartad, ibland periumbilikal och migrerande till höger fossa → pseudoappendicit (jämför Yersinia enterocolitica).
• Diarré, initialt vattnig, därefter ofta blodig hos upp till 50 % med slem och leukocyter.
• Feber upp till 40 °C; kräkningar är mindre framträdande än vid virusgastroenterit.
• Självläkande på 5–7 dygn, men trötthet och oregelbunden avföring kan kvarstå i veckor.
• Komplikationer:
  • Guillain-Barrés syndrom – se nedan.
  • Reaktiv artrit hos 1–5 %, ofta HLA-B27-associerad.
  • Postinfektiös IBS hos upp till 10–20 %.
  • Erythema nodosum, myokardit, hemolytiskt uremiskt syndrom (sällsynt).
  • Bakteriemi och fokala infektioner hos immunsupprimerade; C. fetus orsakar oftare systemisk sjukdom än tarmsjukdom.

Tenta-fokus

Campylobacter är den vanligaste kända infektiösa utlösaren av Guillain-Barrés syndrom. Mekanismen är molekylär mimikri: bakteriens LOS bär sialylerade sockerstrukturer som är närmast identiska med gangliosiderna GM1 och GD1a i perifera nervers myelin och axolemma. Antikroppar riktade mot bakterien korsreagerar med nerven → akut inflammatorisk demyeliniserande polyradikuloneuropati eller, oftare efter campylobacter, den axonala varianten AMAN. Risken är ungefär 1 på 1 000–3 000 infektioner, och neurologin debuterar typiskt 1–3 veckor efter diarrén, när tarmsymtomen redan lagt sig. Serotyp HS:19 (Penner) är överrepresenterad.

Diagnostik

• Faecesodling på selektivt medium (Skirrow, CCDA) i mikroaerofil atmosfär vid 42 °C i 48–72 timmar.
• PCR-paneler för tarmpatogener har i stor utsträckning ersatt odling som förstahandsmetod – snabbare och känsligare, men ger ingen resistensbestämning, varför odling ändå bör göras vid behandlingskrävande sjukdom.
• Direktmikroskopi av färsk faeces kan visa de karakteristiska snabbrörliga krökta stavarna.
• Blododling vid misstänkt bakteriemi (växer långsamt, kan behöva förlängd inkubation).
• Faecesleukocyter och calprotectin är förhöjda – talar för invasiv/inflammatorisk genes.

Behandling och profylax

• Vätske- och elektrolytersättning är basen – de flesta behöver ingen antibiotika.
• Antibiotika ges vid hög feber, blodig diarré, >1 vecka duration, graviditet, immunsuppression eller sjukhusvårdsbehov.
  • Azitromycin 500 mg × 1 i 3 dygn är förstahandsval.
  • Ciprofloxacin är ett alternativ men kinolonresistensen är hög (>50 % i Syd- och Sydostasien, betydande även i Sydeuropa) – resistensen uppkommer genom en enda punktmutation i gyrA och har drivits på av fluorokinolonanvändning i fjäderfäproduktionen.
  • Behandling insatt inom 3 dygn förkortar sjukdomen med cirka 1–1,5 dygn; senare insatt behandling har liten effekt.
• Motorikhämmare (loperamid) bör undvikas vid blodig diarré och feber.
• Profylax: genomstekt kyckling (kärntemperatur 70 °C), separata skärbrädor för rått kött, handhygien, pastörisering, säkert dricksvatten. Inget vaccin finns.

Klinisk pärla

Vid nydebuterad blodig diarré hos en ung person är differentialdiagnosen mellan campylobacterkolit och debut av Ulcerös kolit klassisk – histologin kan vara identisk. Odla alltid innan du sätter in immunsuppression.

Kopplingar

Relaterat: Guillain-Barrés syndrom, Reaktiv artrit, HLA-B27, Zoonos, Gastroenterit, Blodig diarré, Helicobacter pylori, Yersinia enterocolitica, Modul 4 - Mag- och tarminfektioner & antimikrobiell behandling