Demyelinisering
Kurs: Basvetenskap 5
Vad är det?
- Demyelinisering innebär förlust av myelinskidan runt Axon medan axonet självt initialt är bevarat.
- Skiljs från dysmyelinisering (defekt myelinbildning, t.ex. leukodystrofier) och från primär Axonal skada.
Normal myelinfysiologi
- Myelin bildas av Oligodendrocyter i CNS (en cell myeliniserar upp till 50 axon) och av Schwannceller i PNS (en cell per internod).
- Myelinet är elektriskt isolerande och koncentrerar Natriumkanaler till Ranviers noder → Saltatorisk impulsledning med hög hastighet (upp till 120 m/s) och låg energiåtgång.
- Myelin består till ~70 % av Lipider (Kolesterol, Galaktocerebrosid) och proteiner som MBP, PLP (CNS) samt P0 och PMP22 (PNS).
Patofysiologi
- Vid myelinförlust ökar membranets kapacitans och strömläckaget → ledningsförlångsamning, ledningsblock eller efaptisk överledning mellan axon.
- Kliniskt ger detta både bortfallssymtom (pares, känselnedsättning) och positiva symtom (parestesier, Lhermittes tecken, Trigeminusneuralgi).
- Värmekänslighet (Uhthoffs fenomen): förhöjd kroppstemperatur försämrar ledningen ytterligare i demyeliniserade axon.
- Långvarig demyelinisering leder till sekundär Axonal degeneration — det som ger permanent funktionsnedsättning.
- Remyelinisering sker via OPC men ger tunnare skidor och kortare internoder; i PNS är remyeliniseringen betydligt effektivare.
Orsaker
- Autoimmun/inflammatorisk CNS: Multipel skleros (vanligast), Neuromyelitis optica (AQP4-antikroppar), MOG-antikroppssjukdom, ADEM.
- Autoimmun PNS: Guillain-Barrés syndrom (AIDP, ofta efter Campylobacter jejuni via Molekylär mimikry), CIDP.
- Infektiös: PML (JC-virus hos immunsupprimerade), SSPE efter Mässling, HIV.
- Metabol/toxisk: Vitamin B12-brist (Funikulär myelos), Central pontin myelinolys vid för snabb korrigering av Hyponatremi, koloxidförgiftning, Alkoholmissbruk.
- Ärftlig: Charcot-Marie-Tooth typ 1 (PMP22-duplikation), Metakromatisk leukodystrofi, Adrenoleukodystrofi.
Diagnostik
- MRT — T2/FLAIR-hyperintensa lesioner; vid MS periventrikulärt, juxtakortikalt, infratentoriellt och i medulla (Dawsons fingrar). Kontrastuppladdning indikerar aktiv inflammation med bruten blod-hjärnbarriär.
- Likvoranalys: Oligoklonala band (intratekal IgG-produktion) vid MS; Albuminocytologisk dissociation (högt protein, normalt cellantal) vid Guillain-Barré.
- Framkallade svar (VEP) visar förlängd latens med bevarad amplitud — typiskt för demyelinisering.
- Neurografi: nedsatt ledningshastighet, förlängda distala latenser och ledningsblock talar för demyeliniserande neuropati; reducerade amplituder talar för Axonal neuropati.
Behandling
- Akut skov: högdos Metylprednisolon, vid svår sjukdom Plasmaferes.
- Guillain-Barré: Intravenöst immunglobulin eller plasmaferes (steroider har ingen effekt).
- MS sjukdomsmodifierande: Interferon-beta, Glatirameracetat, Natalizumab, Rituximab/Ocrelizumab, Fingolimod, Dimetylfumarat.
- Symtomatisk behandling av Spasticitet, Neuropatisk smärta, Fatigue och Blåsdysfunktion.
Klinisk pärla
Optikusneurit hos en ung kvinna med smärta vid ögonrörelser och nedsatt färgseende är ofta MS debut — MRT hjärna vid diagnostillfället förutsäger risken för konvertering till klinisk definitiv MS och styr om sjukdomsmodifierande behandling ska startas tidigt.
Tenta-fokus
Neurografins nyckelskillnad är en klassisk tentafråga: demyelinisering = sänkt ledningshastighet + förlängd latens; axonal skada = sänkt amplitud med relativt bevarad hastighet. Kom också ihåg att Central pontin myelinolys orsakas av för snabb natriumkorrigering.
Kopplingar
- Multipel skleros — vanligaste demyeliniserande CNS-sjukdomen
- Guillain-Barrés syndrom — akut demyelinisering i PNS
- Oligodendrocyter — myelinbildande celler i CNS
- Saltatorisk impulsledning — funktionen som går förlorad
- Perifer neuropati — kliniskt överlappande begrepp