CuraKI

Neurografi

Neurografi

Kurs: Basvetenskap 5

Vad är det?

  • Neurografi (nervledningsundersökning, NCS — nerve conduction study) är en neurofysiologisk metod där perifera nerver stimuleras elektriskt och svaret registreras med ytelektroder.
  • Mäter hur snabbt och hur kraftfullt en nervimpuls fortleds — och skiljer därmed axonal skada från demyelinisering.
  • Utförs oftast tillsammans med Elektromyografi (EMG) som en samlad “EMG/ENeG-undersökning”.

Metod

  • Motorisk neurografi: nerven stimuleras på två eller flera nivåer och svaret registreras över den muskel nerven innerverar. Man får ett sammansatt muskelaktionspotential (CMAP).
  • Sensorisk neurografi: stimulering och registrering längs nervens förlopp ger ett sensoriskt nervaktionspotential (SNAP), som är betydligt mindre i amplitud (mikrovolt).
  • F-våg: en sen respons där impulsen går antidromt till framhornscellen och tillbaka — bedömer proximala segment och nervrötter.
  • H-reflex: elektrisk motsvarighet till sträckreflexen, används framför allt för S1-roten.

Mätvärden och tolkning

  • Ledningshastighet (m/s): normalt cirka 50–60 m/s i armar, 40–50 m/s i ben. Speglar myelinets funktion och tjockleken på de snabbaste fibrerna.
  • Amplitud: speglar antalet fungerande axoner och mängden muskelfibrer som aktiveras.
  • Distal latens: tiden från stimulering till svar; förlängd vid distal demyelinisering.
  • Temporal dispersion och ledningsblock: talar för förvärvad demyelinisering.

Axonal vs demyeliniserande skada

  • Axonal skada: kraftigt sänkt amplitud, ledningshastigheten relativt bevarad (kan sjunka lätt om de snabbaste fibrerna förloras). Typiskt vid Diabetesneuropati, toxiska och metabola neuropatier samt Tiamin-brist och alkoholneuropati.
  • Demyeliniserande skada: kraftigt sänkt ledningshastighet, förlängd distal latens, temporal dispersion och ledningsblock, medan amplituden initialt är bevarad. Typiskt vid Guillain-Barrés syndrom, CIDP och Charcot-Marie-Tooth typ 1.
  • Vid axonal skada ses efter 2–3 veckor denervationsaktivitet (fibrillationer, positiva skarpa vågor) i EMG — därför bör undersökningen inte göras för tidigt.

Kliniska användningsområden

  • Karpaltunnelsyndrom: förlängd distal sensorisk och motorisk latens över handleden för n. medianus — den vanligaste indikationen. Jämförelse med n. ulnaris i samma hand ökar sensitiviteten.
  • Polyneuropati: kartlägger utbredning (distal symmetrisk?), fibertyp och skademekanism. Tunnfiberneuropati missas dock av neurografi, eftersom metoden bara mäter tjocka myeliniserade fibrer.
  • Guillain-Barrés syndrom: tidiga fynd är förlängda eller uteblivna F-vågor; klassiska demyeliniseringsfynd kommer ofta först efter 1–2 veckor.
  • Radikulopati: neurografi är ofta normal (skadan är proximal om spinalgangliet, så SNAP bevaras) — EMG med denervation i myotomet är mer värdefullt.
  • Nervskada och traumatisk lesion: lokalisera nivån, bedöma om det finns kvarvarande kontinuitet och följa reinnervation.
  • Myastenia gravis: repetitiv nervstimulering visar dekrement — en variant av tekniken.

Felkällor

  • Låg hudtemperatur sänker ledningshastigheten (cirka 2 m/s per grad) — extremiteten ska värmas till minst 32 °C, annars riskerar man falskt patologiska värden. Detta är den vanligaste felkällan.
  • Ödem, kraftig subkutan fettväv och hudmotstånd ger små amplituder.
  • Anomala innervationsvarianter (t.ex. Martin-Gruber-anastomos mellan medianus och ulnaris) kan ge förvirrande resultat.
  • Undersökningen är obehaglig men ofarlig; försiktighet vid pacemaker och intravenösa katetrar nära stimuleringsstället.

Klinisk pärla

En normal neurografi utesluter inte neuropati — tunnfiberneuropati (som ger brännande smärta och autonoma symtom vid till exempel diabetes) drabbar omyeliniserade C-fibrer och tunt myeliniserade A-delta-fibrer, vilka metoden inte mäter. Där behövs quantitative sensory testing eller hudbiopsi med räkning av intraepidermala nervfibrer.

Tenta-fokus

Amplitud = axon, hastighet = myelin. Detta är kärnan i all tolkning. Kom ihåg att sensoriskt aktionspotential är bevarat vid radikulopati eftersom skadan sitter proximalt om spinalgangliet där sensoriska cellkroppen ligger — ett klassiskt resonemang på tentan.

Kopplingar

Graph View

Backlinks