Plasmaferes

Kurs: Basvetenskap 5

Vad är det?

  • Extrakorporeal behandlingsmetod där blodplasma separeras från blodkropparna och avlägsnas.
  • Terapeutiskt plasmautbyte (TPE) innebär att den avlägsnade plasman ersätts med albuminlösning eller färskfrusen plasma.
  • Syftet är att snabbt avlägsna patogena makromolekyler ur cirkulationen.

Princip och teknik

  • Blod tas ut via perifer grov infart eller central dialyskateter.
  • Separation sker antingen med centrifugering (densitetsbaserad) eller med membranfiltrering (porstorleksbaserad).
  • Plasman kasseras och blodkropparna returneras tillsammans med ersättningsvätska.
  • En behandling omfattar vanligen 1–1,5 plasmavolymer (cirka 40 ml/kg), tar 2–4 timmar.
  • Ett utbyte av 1 plasmavolym avlägsnar cirka 65 % av en substans; 1,5 volymer cirka 78 % — därefter avtar effekten kraftigt, vilket motiverar upprepade behandlingar varannan dag.
  • Antikoagulation med citrat (vanligast) eller heparin.

Vad avlägsnas?

  • Patogena autoantikroppar (IgG, IgM).
  • Immunkomplex och komplementfaktorer.
  • Paraproteiner vid myelom och Waldenströms makroglobulinemi.
  • Proteinbundna toxiner och läkemedel.
  • Cytokiner och inflammatoriska mediatorer.
  • IgM avlägsnas effektivast eftersom det till 80 % finns intravasalt; IgG fördelar sig även extravasalt och återfylls snabbare.

Indikationer

  • Neurologiska: Guillain-Barrés syndrom, myasthenia gravis (myastenisk kris), CIDP, NMO-skov, svåra MS-skov.
  • Hematologiska: trombotisk trombocytopen purpura (TTP) — den mest akuta indikationen, hyperviskositetssyndrom vid Waldenström.
  • Njure: anti-GBM-sjukdom (Goodpastures syndrom), svår ANCA-vaskulit med lungblödning eller dialyskrävande njursvikt.
  • Transplantation: AB0-inkompatibel transplantation, antikroppsmedierad rejektion, desensitisering.
  • Övrigt: familjär hyperkolesterolemi (LDL-aferes), svår intoxikation med proteinbundna gifter, katastrofalt antifosfolipidsyndrom.

Särskilda mekanismer

  • Vid TTP tillförs dessutom ADAMTS13 via färskfrusen plasma samtidigt som autoantikroppar mot ADAMTS13 och stora von Willebrand-multimerer avlägsnas — dubbel verkan, därför är plasmabyte livräddande.
  • Vid myasthenia gravis avlägsnas antikroppar mot acetylkolinreceptor — effekt inom dagar, men kortvarig (veckor).
  • Vid Goodpastures syndrom avlägsnas anti-GBM-antikroppar; kombineras alltid med cyklofosfamid och kortison, annars nybildas antikropparna.

Val av ersättningsvätska

  • Albumin 4–5 % är standard — låg risk för allergi och smittöverföring.
  • Färskfrusen plasma används vid TTP (för ADAMTS13) och vid blödningsrisk/koagulopati.

Komplikationer

  • Hypokalcemi av citratantikoagulation: parestesier kring munnen, muskelkramper, QT-förlängning. Förebyggs med kalciuminfusion.
  • Hypotension och volymförskjutningar.
  • Koagulopati — fibrinogen och koagulationsfaktorer avlägsnas (fibrinogen sjunker cirka 60 % per behandling, återhämtas på 1–2 dygn).
  • Hypogammaglobulinemi med infektionsrisk vid upprepade behandlingar.
  • Allergiska/anafylaktoida reaktioner mot plasma.
  • Kateterrelaterade komplikationer: infektion, trombos, pneumotorax.
  • Läkemedel med hög proteinbindning och liten distributionsvolym avlägsnas — dosera om möjligt efter behandlingen.

Praktiska principer

  • Kombineras nästan alltid med immunsuppression, annars sker “rebound” med nybildning av autoantikroppar.
  • Effekten kommer snabbt (dagar) men är kortvarig — plasmaferes är en brygga, inte en långsiktig lösning.
  • Intravenöst immunglobulin (IVIG) är ofta likvärdigt alternativ vid Guillain-Barré och myasthenia gravis och är praktiskt enklare.

Klinisk pärla

Vid misstänkt TTP (trombocytopeni + hemolytisk anemi med schistocyter) ska plasmabyte startas inom timmar — obehandlad TTP har mortalitet över 90 %, med plasmabyte under 20 %.

Tenta-fokus

Kunna att plasmaferes avlägsnar IgM mer effektivt än IgG (intravasal fördelning), att effekten är snabb men övergående, och att ge plasmaferes utan samtidig immunsuppression leder till antikroppsrebound.

Kopplingar