Serumsjuka
Kurs: Basvetenskap 5
| Typ | Typ III-överkänslighet — immunkomplexsjukdom |
| Utlösare | Heterologt serum, Monoklonala antikroppar, Penicillin, cefaklor |
| Latenstid | 7–14 dagar (1–4 dagar vid tidigare exponering) |
| Klassisk triad | Feber, Urtikaria/utslag, Artralgi |
| Behandling | Utsättning, Antihistamin, NSAID, Kortison vid svår sjukdom |
Vad är det?
- Serumsjuka är en systemisk immunkomplexmedierad reaktion som klassiskt uppstod efter behandling med hästserum mot difteri och stelkramp (von Pirquet och Schick, 1905).
- Idag ses äkta serumsjuka framför allt efter Antitoxin, antitymocytglobulin, ormserum och Rituximab/infliximab.
- Serumsjukeliknande reaktion är ett vanligare, kliniskt likartat tillstånd efter läkemedel (särskilt cefaklor hos barn) men utan påvisbara immunkomplex.
Patofysiologi
- Främmande protein kvarstår i cirkulationen medan värden bildar IgG (och IgM) mot det.
- Efter 7–14 dagar uppnås antigenöverskott i lätt överskott — då bildas små, lösliga Immunkomplex som inte effektivt röjs undan av Mononukleära fagocytsystemet.
- Komplexen deponeras i kärlväggar i hud, njurglomeruli, synovia och kärl.
- Aktivering av Komplementsystemet via klassiska vägen → C3a och C5a (anafylatoxiner) → kemotaxi och aktivering av Neutrofiler.
- Neutrofilerna frisätter proteaser och syreradikaler → Vaskulit och vävnadsskada.
- Låga C3 och C4 samt lågt totalkomplement är därför karakteristiska laboratoriefynd.
Klinisk bild
- Feber (nästan alltid), ofta första symtomet.
- Utslag hos ca 90 %: urtikariellt, morbilliformt eller palpabel purpura; klassiskt ett serpiginöst band längs händernas och fötternas sidor.
- Artralgi/artrit i knän, fotleder, handleder och MCP-leder.
- Övrigt: Lymfadenopati, huvudvärk, ödem i ansikte, Proteinuri och lätt njurpåverkan, sällan Glomerulonefrit eller perifer neuropati.
- Symtomen är självbegränsande och avklingar över 1–2 veckor när antigenet eliminerats.
Differentialdiagnoser
| Diagnos | Skiljer sig genom |
|---|---|
| Anafylaxi (Typ I-överkänslighet) | Minuter efter exponering, bronkospasm, hypotoni, IgE-medierad |
| Virusexantem | Ingen läkemedelsanamnes, normalt komplement |
| DRESS | 2–8 veckor, Eosinofili, leverpåverkan, atypiska lymfocyter |
| Akut reumatisk feber | Föregående streptokockinfektion, karditt, ASO-titer |
| SLE | Kroniskt förlopp, ANA/anti-dsDNA-positiv |
Diagnostik
- Klinisk diagnos baserad på tidssamband (7–14 dagar) och den typiska triaden.
- Labfynd: sänkt C3 och C4, förhöjd SR och CRP, lätt Proteinuri, ibland cirkulerande immunkomplex.
- Eosinofili är ovanligt vid klassisk serumsjuka (till skillnad från DRESS).
Behandling
- Sätt ut det utlösande medlet — grundläggande åtgärd.
- Lindrig sjukdom: Antihistamin mot klåda och urtikaria, NSAID mot feber och artralgi.
- Svår sjukdom: Prednisolon 0,5–1 mg/kg dagligen i 1–2 veckor med nedtrappning.
- Vid livshotande reaktion: Plasmaferes för att avlägsna immunkomplex.
- Dokumentera i journalen som läkemedelsöverkänslighet — återexponering ger snabbare och kraftigare reaktion (1–4 dagar).
Klinisk pärla
Tidsförloppet skiljer typerna åt. Reaktion inom minuter = Typ I-överkänslighet (IgE). Reaktion efter 1–2 veckor med feber, ledvärk och utslag = typ III. Reaktion efter 2–3 dygn vid hudkontakt = Typ IV-överkänslighet.
Tenta-fokus
Serumsjuka är prototypen för Typ III-överkänslighet. Kunna att immunkomplex bildas vid lätt antigenöverskott, att Komplementsystemet konsumeras (låga C3/C4) och att Neutrofiler är den skadande effektorcellen. Kunna triaden feber–utslag–artralgi och latenstiden 7–14 dagar.
Kopplingar
- Typ III-överkänslighet — reaktionstypen serumsjuka definierar
- Immunkomplex — den patogena strukturen
- Komplementsystemet — konsumeras, ger diagnostiskt låga C3/C4
- Arthusreaktion — lokal variant av typ III-reaktion
- Anafylaxi — viktig differentialdiagnos med annat tidsförlopp