Antihistamin
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Läkemedel som blockerar effekterna av histamin genom att binda till dess receptorer. Kliniskt avses oftast H1-antagonister, men även H2-antagonister används.
- Farmakologiskt är de flesta inversa agonister — de stabiliserar receptorn i inaktivt läge snarare än att bara konkurrera med histamin.
Histaminets roll
- Histamin frisätts från mastceller och basofiler vid IgE-korslänkning i typ I-överkänslighet, men även av komplementfaktorer C3a/C5a och vissa läkemedel.
- Effekter via H1-receptorn: vasodilatation, ökad kärlpermeabilitet (→ ödem, urtikaria), bronkkonstriktion, klåda via sensoriska nerver, ökad nässekretion.
- H2-receptorn medierar saltsyrasekretion i parietalceller; H3/H4 finns i CNS respektive immunceller.
Indelning av H1-antagonister
- Första generationen (Klemastin, Prometazin, Difenhydramin, Hydroxizin): lipofila, passerar blod-hjärnbarriären → sedering, nedsatt psykomotorik. Har dessutom antikolinerga effekter (muntorrhet, urinretention, ackommodationssvårigheter) och antiemetisk effekt.
- Andra generationen (Loratadin, Cetirizin, Desloratadin, Fexofenadin): mer hydrofila och substrat för P-glykoprotein → minimal CNS-penetration och betydligt mindre sedering. Förstahandsval vid allergi.
Indikationer
- Allergisk rinokonjunktivit och hösnuva.
- Urtikaria och angioödem av mastcellstyp — även kroniskt, då i upp till fyrdubbel dos.
- Klåda vid insektsbett (t.ex. vägglusskinnbagge, myggbett), atopiskt eksem (framför allt sederande preparat till natten).
- Åksjuka och illamående (Meklozin, Prometazin) — via H1 och muskarinreceptorer i vestibulariskärnorna.
- Premedicinering före vissa infusioner för att dämpa histaminfrisättning.
Begränsningar och biverkningar
- Antihistamin är inte förstahandsbehandling vid anafylaxi — där ges Adrenalin intramuskulärt; antihistamin påverkar bara hud- och slemhinnesymtom och verkar för långsamt.
- Har svag effekt vid astma, eftersom leukotriener är viktigare bronkkonstriktorer än histamin.
- Första generationens preparat: sedering, förvirring hos äldre, antikolinergt syndrom vid överdos.
- Vissa äldre andra generationens preparat (terfenadin, astemizol) drogs in på grund av QT-förlängning — samma försiktighet gäller idag för höga doser av vissa preparat.
Klinisk pärla
Vid urtikaria ger man icke-sederande antihistamin i standarddos först; vid otillräcklig effekt trappas dosen upp till fyrdubbel innan man går vidare till omalizumab. Att kombinera med ett sederande preparat till natten hjälper mot klåda som stör sömnen.
Tenta-fokus
Klassisk fällfråga: patient med anafylaxi ska ha Adrenalin — inte antihistamin och inte i första hand kortison. Kunna också skilja första från andra generationen på blod-hjärnbarriärpassage och antikolinerga effekter.
Kopplingar
- Histamin — mediatorn som blockeras
- Typ I-överkänslighet — den immunologiska mekanismen
- Anafylaxi — tillståndet där antihistamin INTE räcker
- Urtikaria — huvudindikation
- Mastceller — histaminets källa