CuraKI

Cutaneous larva migrans

Cutaneous larva migrans

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • Cutaneous larva migrans (CLM), “creeping eruption” eller hudmask, är en självbegränsande hudinfektion orsakad av larver från djurhakmask som vandrar i epidermis.
  • Vanligaste agens: Ancylostoma braziliense (hund- och kattahakmask), följt av Ancylostoma caninum och Uncinaria stenocephala.
  • Människan är en fel-värd (accidental host) — larverna saknar det kollagenas som krävs för att ta sig genom basalmembranet, fastnar därför i huden och kan inte fullborda sin livscykel.
  • Är den vanligaste importerade hudåkomman hos svenska resenärer efter tropikresa (Thailand, Karibien, Brasilien, Afrikas kuster).

Livscykel och smittväg

  • Ägg från infekterade hundar/katter passerar ut i avföringen på fuktig, varm, skuggad sand (typiskt strand under palmer).
  • Äggen kläcks till rhabditiforma larver som utvecklas till infektiösa filariforma (L3) larver.
  • Larverna penetrerar intakt hud vid direktkontakt — barfotagång på strand, ligga på handduk direkt på sanden, sitta på fuktig mark.
  • Predilektionsställen: fötter, glutealregion, lår och rygg — kroppsdelar med sandkontakt.

Symtom

  • Intensiv Klåda — ofta det mest plågsamma; värre nattetid och kan förhindra sömn.
  • Serpiginösa (slingriga), erytematösa, upphöjda gångar som förlängs med 2 mm–2 cm per dygn — själva rörelsen är det diagnostiska.
  • Larven ligger typiskt 1–2 cm framför den synliga gångens ände (viktigt vid ev. lokalbehandling).
  • Vesikler och bullösa förändringar kan förekomma; sekundär bakteriell infektion med Staphylococcus aureus eller Streptococcus pyogenes efter rivning är den vanligaste komplikationen.
  • Löfflers syndrom (flyktiga lunginfiltrat med Eosinofili) kan ses vid massiv exposition, ovanligt.

Diagnostik

  • Klinisk diagnos — anamnes på tropikresa + strandkontakt + serpiginös vandrande gång räcker.
  • Biopsi är kontraproduktivt — larven ligger framför gången och missas nästan alltid.
  • Serologi och avföringsprov är negativa eftersom parasiten aldrig når tarmen och inte lägger ägg i människan.
  • Blodeosinofili är vanligen normal eller lätt förhöjd.

Behandling

  • Ivermektin 200 µg/kg som engångsdos peroralt — förstahandsval, >95 % effekt.
  • Albendazol 400 mg x 1 i 3–7 dagar är likvärdigt alternativ.
  • Lokal Tiabendazol 10–15 % kräm kan användas vid enstaka lesion eller hos små barn/gravida.
  • Kryoterapi med flytande kväve är obsolet och verkningslöst — larven ligger inte där man fryser.
  • Antihistamin och lokala Glukokortikoider mot klåda; Antibiotika vid sekundärinfektion.
  • Obehandlad självläker infektionen på veckor till månader när larven dör.

Klinisk pärla

Skilj cutaneous larva migrans (vandrar millimeter–centimeter per dygn, serpiginös, klåda) från Larva currens vid Strongyloides stercoralis (vandrar 5–10 cm per timme, perianalt, urtikariell). Hastigheten är den enskilt bästa diskriminatorn — och Strongyloides är livshotande hos immunsupprimerade, CLM är det aldrig.

Tenta-fokus

Människan är fel-värd: larven kan inte passera basalmembranet → ingen systemisk infektion, inga ägg i faeces, negativ serologi. Diagnosen är klinisk, behandlingen är Ivermektin engångsdos, och profylaxen är skor på stranden + handduk på solstol, inte på sanden.

Kopplingar

Graph View

Backlinks