CuraKI

Ancylostoma caninum

Ancylostoma caninum

Kurs: Basvetenskap 6

TypNematod (rundmask) — hundens hakmask
VärdHund och katt; människan är felvärd
SmittvägPerkutan penetration av filariforma larver från sand och jord
Human sjukdomCutaneous larva migrans, eosinofil enterit
BehandlingIvermektin engångsdos eller Albendazol

Mikrobiologi

  • Hakmask (hookworm) i familjen Ancylostomatidae. Vuxen mask är 1–2 cm lång med en kraftig munkapsel försedd med tänder (till skillnad från Necator americanus som har skärande plattor).
  • Naturlig värd är hund och katt. Ägg utsöndras med avföringen och kläcks i varm, fuktig, skuggad sandjord.
  • Rhabditiforma larver utvecklas på 5–10 dagar till infektiösa filariforma larver som kan överleva veckor i sand.

Smittvägar och epidemiologi

  • Larver penetrerar intakt hud vid direktkontakt — barfotagång på strand, solande på sand, lek i sandlåda, arbete i krypgrund.
  • Utbredning i tropiska och subtropiska områden: Karibien, Sydostasien, Afrika, södra USA, Medelhavsområdet.
  • Typisk svensk patient är en hemvändande turist med kliande, slingrande hudutslag på fot, säte eller rygg.
  • Relaterade arter: Ancylostoma braziliense (vanligaste orsaken till Cutaneous larva migrans) och Ancylostoma duodenale (human hakmask som ger Järnbristanemi).

Patogenes hos människan

  • Människan är en felvärd (accidental host) — larven saknar de kollagenaser som krävs för att ta sig genom basalmembranet och kan därför inte fullborda sin livscykel.
  • Larven blir kvar i epidermis strax ovanför stratum basale och vandrar planlöst 1–5 cm per dygn.
  • Vandringen utlöser ett kraftigt eosinofilt och Th2-medierat inflammatoriskt svar med IgE, vilket ger den intensiva klådan.
  • Larven dör spontant efter veckor till månader — tillståndet är självbegränsande men mycket besvärande.
  • Undantag: A. caninum kan i sällsynta fall nå tunntarmen och orsaka eosinofil enterit med buksmärta och uttalad eosinofili, framför allt beskrivet i Australien.

Symtom

  • Klåda och stickande känsla på inträdesstället inom timmar till dagar.
  • Cutaneous larva migrans: en serpiginös, upphöjd, erytematös gång som förlänger sig dagligen. Vanligast på fötter (särskilt fotsulor), skinkor och lår.
  • Intensiv klåda, ofta värre nattetid; sekundär bakteriell infektion efter kliande är vanlig.
  • Vesikler och bullösa förändringar kan förekomma.
  • Sällsynt: Löfflers syndrom med flyktiga lunginfiltrat och eosinofili.

Diagnostik och differentialdiagnoser

  • Klinisk diagnos — det slingrande, framåtskridande spåret med resanamnes är typiskt. Biopsi behövs inte och missar oftast larven, som ligger 1–2 cm framför det synliga spårets slut.
  • Perifer eosinofili förekommer men är inte obligat. Serologi saknas i rutin.
  • Differentialdiagnoser: Strongyloides stercoralis med larva currens (rör sig 5–10 cm per timme, kring bålen, hos patient med kronisk infektion), skabb, tinea corporis, fotomigrerande myiasis, kontaktdermatit.

Behandling

PreparatDoseringKommentar
Ivermektin200 µg/kg engångsdos peroraltFörstahandsval, > 95 % effekt
Albendazol400 mg/dygn i 3–7 dagarGod effekt, alternativ
Tiabendazol lokalt10–15 % kräm 2 gånger dagligenVid enstaka lesioner, ingen systemisk exponering
  • Klådan avtar inom 1–2 dygn efter behandling; spåret bleknar under någon vecka.
  • Antihistamin och grupp III-steroid lokalt lindrar symtomatiskt. Kryoterapi rekommenderas inte — larven ligger utanför den frysta zonen.

Klinisk pärla

Klåda med slingrande, dagligen framåtskridande hudspår hos en person som nyligen legat på en tropisk strand är Cutaneous larva migrans tills motsatsen bevisats. Behandla på klinisk bild — vänta inte på provsvar, för det finns inget bra prov att ta.

Tenta-fokus

Skilj hastigheten: larva migrans rör sig millimeter till centimeter per dygn, medan larva currens vid Strongyloides stercoralis rör sig 5–10 cm per timme och sitter perianalt eller på bålen. Strongyloides kan dessutom ge livshotande hyperinfektion vid Kortikosteroider eller HTLV-1 — ancylostoma i huden kan det inte.

Kopplingar

Graph View

Backlinks