Larva migrans
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Samlingsbegrepp för sjukdomstillstånd där larver av maskar vandrar i en felaktig värd (människan) utan att kunna fullborda sin livscykel.
- Larven kan inte mogna till vuxen mask, men vandrar runt i vävnaderna och orsakar inflammation längs sin väg.
- Delas in i kutan larva migrans (CLM), visceral larva migrans (VLM) och okulär larva migrans (OLM).
Kutan larva migrans
- Orsakas av larver av djurhakmask — Ancylostoma braziliense och Ancylostoma caninum från hund och katt.
- Smitta genom hudkontakt med sand eller jord förorenad med djuravföring — typiskt bara fötter på strand i Karibien, Sydostasien, Afrika eller Sydamerika.
- Larven penetrerar epidermis men saknar de kollagenaser som krävs för att ta sig igenom basalmembranet → fastnar i huden.
- Ger serpiginösa, upphöjda, intensivt kliande gångar som vandrar några millimeter till centimeter per dygn, oftast på fötter, skinkor eller lår.
- Självläkande på veckor–månader; behandlas med Ivermektin engångsdos eller Albendazol 3–7 dagar (topikalt tiabendazol som alternativ).
Visceral larva migrans
- Orsakas av Toxocara canis (hund) och Toxocara cati (katt) — se Toxocara.
- Smitta genom oralt intag av embryonerade ägg från jord eller sandlådor; drabbar framför allt småbarn med pica.
- Larverna kläcks i tarmen, penetrerar tarmväggen och sprids hematogent till Lever, Lunga, Muskler och Centrala nervsystemet.
- Symtom: Feber, Hepatomegali, Hosta, Väsande andning, utslag, uttalad Eosinofili och hypergammaglobulinemi.
- Diagnos med ELISA mot Toxocara-antigen (TES); avföringsprov är alltid negativt — masken blir aldrig vuxen i människan.
- Behandling: Albendazol, vid uttalad inflammation tillsammans med Kortikosteroider.
Okulär larva migrans
- En enstaka larv når Retina och orsakar granulom, oftast unilateralt hos äldre barn med lägre parasitbörda och lägre antikroppstitrar.
- Ger Synnedsättning, Leukokori, strabism och risk för Näthinneavlossning.
- Förväxlas med Retinoblastom — en förväxling som kan leda till onödig enukleation.
- Behandlas med kortikosteroider och laser; anthelmintika har omdiskuterad nytta då larvdöd kan förvärra inflammationen.
Övriga vandrande larver
- Strongyloides stercoralis ger larva currens — snabbt vandrande (5–10 cm/timme) urtikariellt band perianalt vid autoinfektion.
- Gnathostoma spinigerum — migrerande subkutana svullnader efter intag av rå fisk i Sydostasien; kan ge eosinofil meningit.
- Ancylostoma duodenale och Necator americanus ger ground itch vid penetration men fullbordar sin cykel i människan.
Klinisk pärla
Vandringshastigheten är diagnostisk: kutan larva migrans kryper millimeter–centimeter per dygn, medan larva currens vid Strongyloides stercoralis rör sig centimeter per timme. Skillnaden avgör om patienten ska ha ivermektin mot hakmask eller utredas för potentiellt livshotande Strongyloides hyperinfektion.
Tenta-fokus
Gemensam princip: människan är felaktig (paratenisk/accidentell) värd — larven vandrar men mognar aldrig, och därför är avföringsprov alltid negativt. Diagnostiken vilar på klinisk bild plus serologi, och det centrala labbfyndet är Eosinofili.
Kopplingar
- Toxocara — agens för visceral och okulär form
- Ancylostoma braziliense — vanligaste orsaken till kutan larva migrans
- Ivermektin — behandling vid kutan form
- Albendazol — behandling vid visceral form
- Eosinofili — genomgående labbfynd vid vävnadsinvasiva helminter
- Strongyloides stercoralis — larva currens, viktig differentialdiagnos
- Öga — målorgan vid okulär larva migrans