Toxocara canis

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Hundens spolmask, en nematod (rundmask) som är den vanligaste orsaken till toxokaros hos människa.
• Människan är en felaktig (paratenisk) värd — larven kan inte fullborda sin livscykel utan vandrar planlöst i vävnader.
• Ger de kliniska syndromen visceral larva migrans (VLM) och okulär larva migrans (OLM).
• Närbesläktad art: Toxocara cati (katt).

Mikrobiologi och livscykel

• Vuxen mask lever i tunntarmen hos hundar, särskilt valpar, och producerar stora mängder ägg.
• Ägg utsöndras med hundens avföring och mognar i jord under 2–4 veckor — först då blir de infektiösa.
• Ägg är mycket motståndskraftiga och kan överleva i jord i flera år.
• Hos hund sker transplacentär och transmammär överföring till valpar — därför är valpar den viktigaste smittkällan.

Smittvägar

• Peroral smitta med embryonerade ägg från kontaminerad jord eller sandlådor — klassiskt hos småbarn med geofagi (jordätning).
• Sällan via otillräckligt tillagad lever/kött från paratenisk värd (nöt, lamm, kyckling).
• Inte smittsam människa till människa och ingen smitta via direkt hundkontakt/päls med färsk avföring (äggen måste mogna i jord).

Patogenes

• Ägg kläcks i tunntarmen, larver penetrerar tarmväggen och sprids via portablodet till lever, lunga, CNS, öga och muskulatur.
• Larverna mognar aldrig till vuxna maskar utan kapslas in och kan överleva i månader–år.
• Vävnadsskadan drivs av ett kraftigt eosinofilt Th2-svar med granulombildning kring larverna, inte av masken i sig.
• IgE-medierad överkänslighet ger allergiliknande symtom.

Kliniska syndrom

• Visceral larva migrans: oftast småbarn 1–5 år. Feber, hepatomegali, hosta/väsande andning, buksmärta, urtikaria, uttalad eosinofili.
• Okulär larva migrans: oftast äldre barn/unga vuxna, ensidig, låg parasitbörda. Granulom i retina eller papill, strabism, leukokori — kan feltolkas som retinoblastom. Ofta ingen eosinofili.
• Neurotoxokaros: ovanligt — eosinofil meningoencefalit, myelit, kramper.
• Covert/common toxocariasis: diffusa symtom med buksmärta, huvudvärk, hosta, sömnstörning.
• Många infektioner är helt asymtomatiska (hög seroprevalens i befolkningen).

Diagnostik

• Serologi (ELISA mot TES-antigen) är hörnstenen — avföringsprov är värdelöst eftersom masken aldrig blir könsmogen i människa.
• Labb: uttalad eosinofili, leukocytos, hypergammaglobulinemi, förhöjt total-IgE (typiskt vid VLM, ofta normalt vid OLM).
• Bilddiagnostik: multipla hypodensa lesioner i levern på CT/ultraljud.
• Vid OLM: oftalmoskopi, ev. antikroppsanalys i kammarvatten/glaskropp.

Behandling

• Albendazol (alternativt mebendazol) i 5 dagar upp till flera veckor vid uttalad sjukdom.
• Vid okulär och cerebral sjukdom ges kortikosteroider samtidigt, eftersom döende larver utlöser kraftig inflammation som annars kan förvärra synskadan.
• Vid OLM även laserfotokoagulation eller vitrektomi i utvalda fall.
• Många lindriga fall behandlas symtomatiskt och självläker.

Prevention

• Regelbunden avmaskning av hundar och särskilt valpar.
• Täck sandlådor, plocka upp hundavföring, hundförbud på lekplatser.
• Handhygien efter jordkontakt, tvätta grönsaker.

Klinisk pärla

Barn med uttalad eosinofili + hepatomegali + astmaliknande besvär och tillgång till hund eller sandlåda — tänk toxokaros. Fråga aktivt om geofagi (att barnet stoppar jord i munnen).

Tenta-fokus

Avföringsprov för ägg är negativt vid toxokaros — masken blir aldrig könsmogen hos människa. Diagnosen ställs serologiskt. Kom ihåg att okulär larva migrans är en klassisk differentialdiagnos till retinoblastom och att steroider måste ges tillsammans med albendazol vid ögon- och CNS-engagemang.

Kopplingar

• Eosinofili — kardinalfynd vid vävnadsinvasiva helminter
• Albendazol — förstahandsbehandling
• Zoonos — hunden är reservoar, människan felaktig värd
• Lever — vanligaste målorganet vid visceral larva migrans
• IgE — Th2-svaret ger förhöjt total-IgE