Parietalceller

Kurs: MDBI

Typ	Exokrin körtelcell i Ventrikelns corpus- och fundusslemhinna
Nyckelfynd	Producerar Saltsyra via H+/K+-ATPas samt Intrinsic factor
Behandling	Hämmas av Protonpumpshämmare och H2-blockerare; förstörs vid Perniciös anemi

Vad är det?

• Parietalceller (oxyntiska celler) är stora, eosinofila, pyramidformade celler i den övre halvan av gastriska körtlar i corpus och fundus ventriculi.
• De saknas i antrum och i Duodenum — därför är syraproduktionen regionalt begränsad.
• Cellen är extremt mitokondrierik (ca 30–40 % av cellvolymen) eftersom syrasekretion är energikrävande.
• Två huvudprodukter: Saltsyra (HCl, pH ned till 1) och Intrinsic factor, det enda livsnödvändiga sekretet från ventrikeln.

Morfologi

• I vilofas: talrika tubulovesiklar i cytoplasman som lagrar H+/K+-ATPas.
• Vid stimulering: tubulovesiklarna fusionerar med cellmembranet och bildar ett djupt invaginerat intracellulärt kanalikulärt system med mikrovilli — ytan ökar flerfaldigt.
• Denna morfologiska omvandling är reversibel och sker inom minuter.

Syrasekretionens mekanism

• CO2 + H2O omvandlas av Karbanhydras II till H2CO3, som dissocierar till H+ och HCO3-.
• H+ pumpas ut i kanalikeln av H+/K+-ATPas i utbyte mot K+ — en elektroneutral, ATP-driven primär aktiv transport.
• HCO3- lämnar cellen basolateralt via en Cl-/HCO3—antiport (band 3) → postprandial “alkaline tide” med övergående alkalisering av venblodet.
• Cl- som tagits upp basolateralt diffunderar apikalt genom kloridkanaler och följer H+ ut → HCl bildas i lumen.
• K+ recirkulerar apikalt via KCNQ1-kanaler så att pumpen har substrat.

Reglering

Stimulerare	Receptor	Signalväg	Effekt
Histamin (från ECL-celler)	H2	Gs → cAMP → PKA	Kraftigast, potentierande
Gastrin (från G-celler)	CCK-B	Gq → IP3/Ca2+	Direkt + via ECL-celler
Acetylkolin (N. vagus)	M3	Gq → IP3/Ca2+	Cefal fas
Somatostatin (från D-celler)	SST2, Gi	Hämmar cAMP	Huvudsaklig broms
Prostaglandin E2	EP3, Gi	Hämmar cAMP	Skyddar slemhinnan

• Den viktigaste fysiologiska vägen är indirekt: gastrin stimulerar ECL-celler → histaminfrisättning → H2-receptorn på parietalcellen. Därför fungerar H2-blockerare trots att gastrin är den hormonella signalen.
• Lågt pH i antrum aktiverar D-celler → somatostatin → hämmad gastrinfrisättning = negativ återkoppling.

Farmakologi

• Protonpumpshämmare (Omeprazol, Esomeprazol, Pantoprazol) är prodrugs som ackumuleras i den sura kanalikeln, protoneras och binder irreversibelt kovalent till cysteinrester på H+/K+-ATPas. Effekten upphör först när nytt enzym syntetiserats (halveringstid ca 18 h) — därför doseras de en gång dagligen 30–60 min före frukost.
• H2-blockerare (Ranitidin, famotidin) ger snabbare men svagare och toleransbenägen hämning.
• Långvarig PPI-behandling ger sekundär Hypergastrinemi genom bortfall av syrafeedback, ECL-cellshyperplasi, samt risk för B12-brist, Hypomagnesemi och Clostridioides difficile-infektion.

Klinisk relevans

• Perniciös anemi: autoimmun destruktion av parietalceller med antikroppar mot H+/K+-ATPas och mot intrinsic factor → Atrofisk gastrit, Aklorhydri, upphävd Vitamin B12-absorption i Ileum → Megaloblastanemi och Funikulär myelos.
• Zollinger-Ellisons syndrom: gastrinproducerande tumör (Gastrinom) driver parietalcellshyperplasi, extrem syraproduktion och multipla ulcus även distalt i duodenum.
• Helicobacter pylori i corpus ger inflammation och atrofi med minskad syra; i antrum ger den istället ökad gastrinfrisättning och ökad syra med Duodenalulcus.

Klinisk pärla

Serumgastrin är hög både vid perniciös anemi (ingen syra som hämmar G-cellerna) och vid gastrinom (autonom produktion). Skilj dem åt med magsyramätning: låg/frånvarande syra talar för atrofisk gastrit, hög syra för Zollinger-Ellison.

Tenta-fokus

Kunna rita hela syrasekretionen: karbanhydras → H+/K+-ATPas → kloridkanal, och parallellt basolateralt HCO3-/Cl—utbyte. Kunna namnge de tre stimulerande receptorerna (H2, CCK-B, M3) med respektive G-proteinkoppling.

Kopplingar

• H+/K+-ATPas — måltavlan för protonpumpshämmare
• Intrinsic factor — den icke-ersättliga produkten
• Gastrin — huvudhormonell stimulering via ECL-celler
• Perniciös anemi — autoimmun destruktion av cellen
• Zollinger-Ellisons syndrom — patologisk hyperstimulering