Parietalceller

Kurs: MDBI

TypExokrin körtelcell i Ventrikelns corpus- och fundusslemhinna
NyckelfyndProducerar Saltsyra via H+/K+-ATPas samt Intrinsic factor
BehandlingHämmas av Protonpumpshämmare och H2-blockerare; förstörs vid Perniciös anemi

Vad är det?

  • Parietalceller (oxyntiska celler) är stora, eosinofila, pyramidformade celler i den övre halvan av gastriska körtlar i corpus och fundus ventriculi.
  • De saknas i antrum och i Duodenum — därför är syraproduktionen regionalt begränsad.
  • Cellen är extremt mitokondrierik (ca 30–40 % av cellvolymen) eftersom syrasekretion är energikrävande.
  • Två huvudprodukter: Saltsyra (HCl, pH ned till 1) och Intrinsic factor, det enda livsnödvändiga sekretet från ventrikeln.

Morfologi

  • I vilofas: talrika tubulovesiklar i cytoplasman som lagrar H+/K+-ATPas.
  • Vid stimulering: tubulovesiklarna fusionerar med cellmembranet och bildar ett djupt invaginerat intracellulärt kanalikulärt system med mikrovilli — ytan ökar flerfaldigt.
  • Denna morfologiska omvandling är reversibel och sker inom minuter.

Syrasekretionens mekanism

  • CO2 + H2O omvandlas av Karbanhydras II till H2CO3, som dissocierar till H+ och HCO3-.
  • H+ pumpas ut i kanalikeln av H+/K+-ATPas i utbyte mot K+ — en elektroneutral, ATP-driven primär aktiv transport.
  • HCO3- lämnar cellen basolateralt via en Cl-/HCO3—antiport (band 3) → postprandial “alkaline tide” med övergående alkalisering av venblodet.
  • Cl- som tagits upp basolateralt diffunderar apikalt genom kloridkanaler och följer H+ ut → HCl bildas i lumen.
  • K+ recirkulerar apikalt via KCNQ1-kanaler så att pumpen har substrat.

Reglering

StimulerareReceptorSignalvägEffekt
Histamin (från ECL-celler)H2Gs → cAMP → PKAKraftigast, potentierande
Gastrin (från G-celler)CCK-BGq → IP3/Ca2+Direkt + via ECL-celler
Acetylkolin (N. vagus)M3Gq → IP3/Ca2+Cefal fas
Somatostatin (från D-celler)SST2, GiHämmar cAMPHuvudsaklig broms
Prostaglandin E2EP3, GiHämmar cAMPSkyddar slemhinnan
  • Den viktigaste fysiologiska vägen är indirekt: gastrin stimulerar ECL-celler → histaminfrisättning → H2-receptorn på parietalcellen. Därför fungerar H2-blockerare trots att gastrin är den hormonella signalen.
  • Lågt pH i antrum aktiverar D-celler → somatostatin → hämmad gastrinfrisättning = negativ återkoppling.

Farmakologi

  • Protonpumpshämmare (Omeprazol, Esomeprazol, Pantoprazol) är prodrugs som ackumuleras i den sura kanalikeln, protoneras och binder irreversibelt kovalent till cysteinrester på H+/K+-ATPas. Effekten upphör först när nytt enzym syntetiserats (halveringstid ca 18 h) — därför doseras de en gång dagligen 30–60 min före frukost.
  • H2-blockerare (Ranitidin, famotidin) ger snabbare men svagare och toleransbenägen hämning.
  • Långvarig PPI-behandling ger sekundär Hypergastrinemi genom bortfall av syrafeedback, ECL-cellshyperplasi, samt risk för B12-brist, Hypomagnesemi och Clostridioides difficile-infektion.

Klinisk relevans

Klinisk pärla

Serumgastrin är hög både vid perniciös anemi (ingen syra som hämmar G-cellerna) och vid gastrinom (autonom produktion). Skilj dem åt med magsyramätning: låg/frånvarande syra talar för atrofisk gastrit, hög syra för Zollinger-Ellison.

Tenta-fokus

Kunna rita hela syrasekretionen: karbanhydras → H+/K+-ATPas → kloridkanal, och parallellt basolateralt HCO3-/Cl—utbyte. Kunna namnge de tre stimulerande receptorerna (H2, CCK-B, M3) med respektive G-proteinkoppling.

Kopplingar