Typ I-hypersensitivitet

Kurs: Basvetenskap 6

Typ	Immunologisk överkänslighetsreaktion, IgE-medierad (Gell & Coombs typ I)
Mekanism	Allergenkorsbindning av IgE på mastceller → degranulering
Tidsförlopp	Omedelbar fas 5–30 min, senfas 4–12 h
Nyckelfynd	Urtikaria, Bronkospasm, Angioödem, Anafylaxi
Behandling	Adrenalin i.m. vid anafylaxi, Antihistamin, Glukokortikoider

Vad är det?

• Snabb överkänslighetsreaktion där ett i sig ofarligt Antigen (allergen) utlöser en Th2-driven immunsvarskaskad.
• Kräver tidigare sensibilisering: första exponeringen ger IgE-produktion utan symtom; symtom kommer vid återexponering.
• Utgör grunden för Allergisk rinit, Allergisk astma, Atopiskt eksem, födoämnesallergi och Anafylaxi.

Patofysiologi

• Allergen tas upp av Dendritisk cell → presenteras på MHC klass II till naiv CD4+ T-cell.
• I närvaro av IL-4 sker differentiering till Th2-cell, som utsöndrar IL-4, IL-5 och IL-13.
• IL-4/IL-13 driver isotypswitch i B-cell från IgM till IgE; IL-5 rekryterar och aktiverar eosinofiler.
• IgE binder med hög affinitet till FcεRI på mastceller och basofiler — cellerna blir “laddade”.
• Vid återexponering korsbinder allergenet minst två IgE-molekyler → tyrosinkinasaktivering (Lyn/Syk) → kalciuminflöde → degranulering.

Mediatorer

Klass	Exempel	Effekt
Preformerade (granula)	Histamin, Tryptas, heparin	Vasodilatation, ökad permeabilitet, klåda
Nybildade lipider	Leukotriener (LTC4/D4/E4), Prostaglandin D2	Bronkkonstriktion, slemsekretion
Cytokiner	TNF-alfa, IL-4, IL-5	Senfas, eosinofil inflammation

• Tidig fas (minuter): histamin och leukotriener → kärlläckage, ödem, glattmuskelkontraktion.
• Senfas (4–12 h): eosinofiler och Th2-celler infiltrerar vävnaden → långdragen inflammation och vävnadsremodellering.

Klinisk bild

• Hud: Urtikaria, Angioödem, flush, klåda.
• Luftvägar: nysningar, rinorré, Bronkospasm, stridor vid larynxödem.
• Mag-tarm: kräkning, buksmärta, diarré (vanligt vid födoämnesallergi).
• Cirkulation: takykardi, hypotoni, Anafylaktisk chock — distributiv chock med kapillärläckage.

Diagnostik

• Anamnes är viktigast: tidssamband, reproducerbarhet, exponering.
• Pricktest (SPT): kvaddel ≥3 mm större än negativ kontroll räknas positivt.
• Specifikt IgE i serum (tidigare RAST); mäts i kU/L.
• Tryptas i serum stiger inom 1–2 h efter anafylaxi och normaliseras inom ~24 h — tas akut och som baslinjeprov.
• Provokationstest är gold standard vid födoämnes- och läkemedelsallergi, men görs endast under beredskap.

Behandling

Situation	Åtgärd
Anafylaxi	Adrenalin 0,5 mg i.m. lateralt i låret (vuxen), upprepas efter 5–10 min
Understöd	Syrgas, planläge med höjda ben, vätska i.v.
Sekundärt	Antihistamin (t.ex. Cetirizin) och Betametason/hydrokortison
Astmakomponent	Inhalerad Salbutamol
Långsiktigt	Allergenundvikande, Allergen immunterapi (AIT), Omalizumab vid svår IgE-medierad astma

Klinisk pärla

Adrenalin ges intramuskulärt i låret, inte subkutant — absorptionen är snabbare och mer förutsägbar. Vid anafylaxi finns ingen absolut kontraindikation mot adrenalin; att avvakta är den vanligaste och farligaste feltagningen. Patienten ska observeras minst 4–6 timmar på grund av risk för bifasisk reaktion.

Tenta-fokus

Kunna Gell & Coombs alla fyra typer och skilja dem: typ I = IgE/mastcell (minuter), typ II = IgG mot cellbundet antigen, typ III = immunkomplex, typ IV = T-cellsmedierad (48–72 h, t.ex. Epikutantest). Kunna att FcεRI är högaffinitetsreceptorn och att korsbindning — inte IgE-bindningen i sig — utlöser degranulering.

Kopplingar

• Anafylaxi — den livshotande systemiska ytterligheten av typ I-reaktionen
• Mastcell — effektorcellen som bär FcεRI och frisätter histamin
• IgE — antikroppsisotypen som sensibiliserar mastcellen
• Th2 — T-hjälparcellen som via IL-4 driver isotypswitch till IgE
• Histamin — huvudmediatorn i den tidiga fasen
• Allergisk astma — kronisk manifestation med senfasinflammation